Den 9 september är det 90 år sedan Yles första sändning gick av stapeln. Inför födelsedagen bad Yle finländarna dela med sig av sina Yle-minnen och resultatet var slående: På bara någon vecka fick Yle in otroliga 1200 minnen och personliga berättelser från tittare och lyssnare.

“Vi har fått in en massor av fina minnen och berättelser. De har berört, roat och för mig personligen breddat min förståelse för vilken roll Yle har för finländarna, som del av deras vardag. Det är inte bara frågan om vad vi som bolag gjort utan framförallt hur finländarna upplevt vårt innehåll”, säger Mari Tähjä som är projektledare för Yles jubileumsår.

Varenda minne och berättelse som kommer in läses och tas tillvara, och de finns också tillgängliga för alla på webben.

“Vårt innehåll är del av människornas glädje och sorg - för en ung kan X3M vara en kompis, ett vardagsankare då hen flyttat hemifrån och för äldre kan Yles innehåll fungera som ett fönster till yttervärlden då de egna krafterna till aktivt deltagande blivit mindre”, konstaterar Tähjä.

En del av minnena kommer också att uppmärksammas i Yles festsändning från Musikhuset i Helsingfors 10.9 i Yle TV1.

“Finländarnas Yle-minnen har varit så fina och intressanta att vi gärna tar emot fler under hela jubileumsåret på adresserna svenska.yle.fi/mittdittvart och yle.fi/sinuntarinasi”, säger Tähjä.

För att fira Yles snart 90 år tillsammans med finska folket har vi också gjort en levande tidslinje över Yles historia - i text, ljud och bilder. Kliv in i tidsmaskinen och häng med på en nostalgisk resa från 1926 till i dag.

Plåstrets pirat-tv julkalendern! Det roligaste barnprogrammet jag någonsin sett, än idag ett kärt minne som alla i min ålder kommer ihåg. I högstadiet blev hans repliker (eller främst avlägsna minnen av dem) vardagsuttryck för mig och min bästa kompis, de andra i klassen blev garanterat trötta på oss och våra upprepningar av plåstrets fräcka kommentarer. När den kom i repris var glädjen total. - Lotta -

Jag lärde mig svenska via Rundradions television och tre program: Barnprogrammet oppochhitochoppochnerochdit där barn var programledare- Jag var kanske lite gammal men var roligt att se hur glada barnen var. Musikalen Sexton (16) var också jättestort för mig. På vår skola var det inte tråkiga svenskatimmar då vi såg serien. Sedan började jag se TV-NYTT- Tack att Rundradion har båda språken. - Mikko -

Ta del av berättelserna och minnena som kommit in, på svenska och på finska.

Bekanta dig med Yles historia i text. ljud och bild.

"De allra flesta av oss har säkert något föremål hemma som vi vill veta något om. Till exempel hur gammalt det är och vad det är värt". En ung Wenzel Hagelstam värderar antika och mindre antika föremål i Antikbörsen.

Programmet Antikbörsen snurrade 1987, med Carl Mesterton som programledare och experter som Wenzel Hagelstam, Ghita Nordlin och Fjalar Sundvik. Wenzel Hagelstam berättar om konceptet för Mesterton.

I början av mars 1987 befinner sig Antikbörsen i Borgå i FBK:s hus. Borgåborna får visa upp sina vindsfynd. Experterna Wenzel Hagelstam, Ghita Nordlin och Fjalar Sundvik värderar bland annat silverföremål och gamla kärl.

Fjalar Sundvik tar itu med den gamla ryska fruktkastrullen som Mesterton viftar med ovan. I en sådan kunde man koka sylt så att mässingen avgav syra och konserverade sylten. Det vackra fruktkärlet är troligen från 1920-talet. Dylika kärl är eftersökta, så Fjalar och Ghita menar att man kan få upp till 400-600 mark för ett sådant.

Ghita har iklätt sig brandhjälm när hon skall värdera FBK:s gamla kaffepanna. Den är från början på 1900-talet, och hör inte till släckningsutrustningen, endast till eftersläckningen.

Experterna bekantar sig dessutom med restaurering av antika föremål tillsammans med Airi Kallio, samt diskuterar gamla leksaker. Carl Mesterton är programvärd och gäst är guldsmidesexpert Berndt Lindholm.

I juni är Antikbörsen på Ständerhuset i Helsingfors. I Borgarståndets sal värderar experterna bland annat en gammal kikare, pappersdockor och ett rikt utsmyckat kabinettskåp.

Else-Maj Riska har hämtat ett porslinsfat hon har fått av en gammal tant. Fjalar och Wenzel tror att det sexkantiga, empireinspirerade fatet är Popoff-porslin från Ryssland, och kanske från början av 1800-talet. Fatet är dock limmat och lappat med lack, så det är svårt att beräkna värdet.

Gäst i Antikbörsen är Torsten Edgren från Museiverket, specialist på tullning av antikföremål. Som experter fungerar Wenzel Hagelstam, Ghita Nordlin och Fjalar Sundvik. Programledare är som vanligt Carl Mesterton.

I Ekenäs är Pontus Nordling programvärd när man träffas i en Hultmansk industribyggnad. Sjöhistoriker Henry Forsell deltar för att bedöma en kaptenstavla.

Wenzel Hagelstam värderar en gammal omarbetad spegel från 1700-talet till under 10 000 mark, men skulle den ha varit i bra skick hade den närmat sig 15 000.

Fjalar och Ghita får tala om silverservisen i nyrenässans ovan. Den är av nysilver och utomlands kunde man tänkas få omkring 500 mark för den.

I Åbo träffas man på Åbo Svenska teater. Där får Wenzel bland annat beundra en promille av allt gammalt porslin som Håkan Sandström samlat på sig, framför allt från Trätorget i Åbo.

Alla produkter Sandström har hämtat är finländska, de flesta Arabia och från början av 1900-talet. Då var Thure Öberg konstnärlig ledare för Arabia. På Arabia använde man först Rörstrand-modeller, men under Thure Öbergs ledning övergick man till eget. Öberg var framför allt förtjust i jugend. Priserna på Öbergs porslin varierar från 200 mark till 2000 mark.

När Antikbörsen besöker Mariehamn, Åland får vi se en mängd värdefulla tavlor. Dessutom värderar experterna handarbeten, en sälbössa, skridskomedar, en dopklänning, en virkring, samt prydnadsföremål och kärl.

Den gustavianska stolen Wenzel och Fjalar beundrar ovan är ovanlig och vacker. Den är värd omkring 5000 mark, trots att den är ommålad på 1800-talet.

Tillsammans med experterna Wenzel Hagelstam, Fjalar Sundvik och Ghita Catani bekantar vi oss med österbottniska folkliga traditioner och föremål på Stundars friluftsmuseum i Korsholm.

Sjukhuskemist Beata Jeglinsky har hämtat många gamla föremål, bland annat trevliga pärlörhängen. Wenzel Hagelstam berättar att de är ryska, 14 karats guld och naturpärlor, de är ungefär från 1850. Och värdet kan vara ungefär 2000-3000 mark.

Tio år senare, 1997, startade Yle långköraren Antiikkia, antiikkia. Programmet bygger på ett brittiskt koncept, Antiques Roadshow, som började redan 1979. Sveriges motsvarighet Antikrundan körde igång 1988.

Riki Sorsa var en musikalisk mångsysslare. Han sjöng allt från barnvisor till reggae-rock, både på finska och svenska.

Sorsa föddes 1952 och växte upp i Helsingfors. Sorsa är son till balettdansösen Margaretha von Bahr och företagaren Esko Sorsa, och halvbror till musikproducenten Robert von Bahr.

Startskottet för Riki Sorsas musikkarriär blev då han kom med i ESC 1981 med låten "Reggae OK", skriven av Jim Pembroke. Sorsa placerade sig på en sextonde plats av tjugo deltagare.

Kikiki kikiki - en klagande röst, bor i hans bröst.

En av Riki Sorsas största bravurer är "Aftonfalken", skriven av Pugh Rogefeldt och Ulf Lundell. "Aftonfalken" har Sorsa sjungit både på svenska och finska. Pontus Dammert ber honom framföra den i programmet Nattveranda 1994.

I Nattveranda sjunger han också sin senaste stora hit "Joki", med nästan naturlyrisk text. Det är ursprungligen en amerikansk låt, "Boat on the river" med text av Tommy Shaw. Den finska texten är av Pia Partanen.

Riki Sorsa diskuterar sedan med Pontus Dammert om musikkarriären och modersbundenhet.

Vi får höra Riki Sorsa sjunga Hectors låt "Jos sä tahdot niin" på svenska. Bo Carpelan har översätt låten till "Om du vill det så". Jukka Hakoköngas spelar dragspel.

Riki Sorsa har också sjungit barnvisor. I Buu-klubben framför han Henrik Huldéns söta sång om Vingelvam.

Bettina Sågbom intervjuar Riki Sorsa 2002. Hon är mycket ivrig, för det visar sig att de har varit på samma fest i Hangö. Där satt Riki Sorsa mycket nära henne. Själv minns han inte den festen.

Riki Sorsa och cancern

Livet förändrades för Riki Sorsa 2006. Han diagnosticerades med strupcancer. Sorsa genomgick behandling, slutade röka och blev frisk. Han fortsatte med musikkarriären och livet.

Men i november 2015 återkom cancern, nu som lungcancer.

Sorsa talar ut om sin sjukdom, döden och vården i Finland i Efter nio.

Ni måste komma ihåg att man spyr och man blöder i en sådan här situation, och hela tiden finns det vänliga människor omkring som tvättar och torkar upp.― Riki Sorsa

Riki Sorsa var mycket rädd för döden, men han prisar vården i Finland. Människor som vill ens bästa, som gör ett mycket bra jobb för en mycket dålig lön.

RIki Sorsa dog i maj 2016.

Den 12 maj firar vi Snellmansdagen efter Johan Vilhelm Snellman. Men vem var han egentligen och varför har han en egen dag, staty och gata i Helsingfors?

Johan Vilhelm Snellman var en finländsk filosof, författare och journalist. Han hade en avgörande roll i att utveckla Finland till en självständig stat.

Snellman arbetade för att förbättra det finska språkets ställning, för att utbilda det finska folket och för en egen, finländsk valuta. Han inledde den nationella debatten och samhällskritiken i Finland - han var en kritisk man med idéer som många upplevde vara besvärliga.

På Snellmans födelsedag den 12 maj firas finskhetens dag. Egentligen är det intressant att Snellman, som kom från en svenskspråkig bakgrund, kände så starkt för det finska. Han ägnade sitt liv åt att stärka det finska språkets ställning i samhället.

J. V. Snellman, fotografi av porträtt av C. P. Mazer. J. V. Snellman Bild: Jaeger Johannes (kuvaaja), Mazer Carl Peter (alkuperäisen kuvan tekijä), Historian kuvakokoelma, Museovirasto. Johan Vilhelm Snellman

Huset där Snellman föddes i Stockholm. Huset där Snellman föddes i Stockholm. Bild: Rich. Blomdahl's Fotografi-Atelier (kuvaaja), Historian kuvakokoelma, Museovirasto. Johan Vilhelm Snellman

Studerade med Runeberg och Lönnrot

J. V. Snellman föddes i Stockholm i Sverige den 12 maj 1806. Hans far var en framgångsrik sjökapten, som liksom hans mor var hemma från Österbotten och kom från en tjänstemannasläkt.

Familjen flyttade tillbaka till Österbotten år 1813, till Gamlakarleby. Ett år senare, när unga Johan Vilhelm bara var åtta år gammal, dog hans mamma i barnsäng när hon födde hans sjätte syskon.

Johan Vilhelm skickades till Uleåborg för att bo hos en släkting och gå i Uleåborgs trivialskola, som den enda ur familjens barnaskara. I den Snellmanska släkten fanns många människor som hade nått upp till en hög position i samhället och också Johan Vilhelm var tänkt att få en gedigen akademisk utbildning. Finska lärde sig Johan Vilhelm av sina skolkompisar.

Snellman blev student när han var 16 år gammal. Han påbörjade sina studier vid Åbo Akademi år 1822, samma år som både Johan Ludvig Runeberg och Elias Lönnrot, som blev hans goda vänner.

J. V. Snellman. JV snellman Bild: Yle arkisto Johan Vilhelm Snellman

Elias Lönnrot. Elias Lönnrot Bild: Suomalaisen kirjallisuuden seura /Creative commons /Public domain Elias Lönnrot

J. L. Runeberg JL Runeberg Bild: Yle kuva-arkisto / D F Hirn jl runeberg,johan ludvig runeberg,potretti,runeberg

Snellman läste historia, litteratur, grekiska och filosofi och var allmänt aktiv i studielivet. Han deltog också flitigt i det så kallade Lördagssällskapets verksamhet med Runeberg och Lönnrot och diskuterade politik, konst och filosofi.

Snellman gav ut flera skrifter och artiklar både i Finland och i Sverige. I sina texter tog han bland annat ställning till frågor som berörde staten, utbildningen och den nationella ekonomin. Snellmans skriverier gjorde honom känd och han kom att betraktas som en del av den unga intelligentian, tillsammans med Runeberg samt sådana som poeten J. J. Nervander och författaren Fredrik Cygnaeus.

Radikala idéer för sin tid

Den unga Snellmans idéer var långt ifrån alltid uppskattade och de gjorde att han stötte på olika motgångar under sin karriär. Vissa tyckte att han var en uppviglare och rentav fanatiker.

Hurudana var då de värderingar som Snellman försökte sprida? Snellman menade att nationalkänslan var kärnan i en stat. På Snellmans tid talade majoriteten av folket finska medan de översta sociala skikten så gott som uteslutande var svenskspråkiga. Svenskan var maktens språk och finskan allmogens språk, även om det fanns svenskspråkiga också i de lägre samhällsklasserna.

Snellman hörde till sin tids mest inflytelserika fennomaner. Han ansåg att det finska folket behövde få utbildning på sitt eget språk, vilket de inte fick på den här tiden. Det fanns varken utbildning eller litteratur på finska. Snellman tyckte att det finska folket var i behov av ett statligt och kulturellt uppvaknande.

Den bildade delen (Svensken) har icke en gran intresse för de obildades (Finnens) andeliga eller lekamliga förkofran. Skåda omkring Dig och se, hvilken styrande som röres af en landsorts lekamliga elände, eller hvilken Universitetsman på en minut lägger sitt hufvud i blöt för finska allmogens upplysning.― Snellman i ett brev till Fredrik Cygnaeus och Bengt Olof Lille år 1840.

Snellman var emot det ryska styret som härskade över Finland. Han ville stärka nationen Finland och krävde att Finland skulle göras självständigt. Det här gick hand i hand med hans tankar om att lyfta finskan till kulturspråk, finskan och ett starkt finskt folk behövdes som en del av det finländska nationsbygget.

Många av Snellmans frisinnade tankar var i strid med den rådande samhällsordningen. Det gjorde honom impopulär bland de ryska makthavarna och ledde bland annat till att han blev avskedad från sin post som docent i filosofi vid universitetet, där han hade krävt att själv få välja vad han föreläste om för de studerande.

Snellman ansåg alltså att finskan skulle upphöjas till kulturspråk på samma sätt som svenskan och inte nog med det, de svenskspråkiga, bildade klasserna skulle enligt hans mening förfinskas. Han drömde om att skapa en helt finskspråkig nation.

"Finland kan intet med våld; bildningens makt är dess enda räddning", skrev Snellman år 1840. Den bildade klassen måste tillägna sig folkets tungomål och utveckla det till ett kulturspråk.

Snellman ventilerade sina idéer aktivt i olika dagstidningar och i skrivna verk som han gav ut. Han uppmanade människor att engagera sig i samhälleliga orättvisor och förbättra i synnerhet de fattigas och kvinnornas ställning.

Skakade liv i nationalkänslan

År 1839 åkte Snellman till Mellaneuropa för att studera och där blev hans vision för Finland framtid allt klarare: han ville väcka den finska nationalkänslan till liv.

Folket och nationen var det centrala för Snellmans filosofi. En nation kännetecknades av ett enhetligt språk och en enhetlig kultur, ansåg Snellman.

Snellman kritiserade det finländska samhället och klyftan som fanns mellan ståndspersonerna och de utbildade klasserna och allmogen. Den här klyftan betecknade han till en stor del som en klyfta mellan de finsk- och svenskspråkiga.

Snellman var mest produktiv som filosof i början av 1840-talet när han bodde i Sverige. Där gav han ut den populära boken Om det akademiska studium som kretsade kring teman som han hade förbjudits att föreläsa om i Finland. Läran om staten, som kom ut år 1843, ses som Snellmans viktigaste verk.

J. V. Snellman, cirka 1840. J. V. Snellman, ca 1840. Bild: Historian kuvakokoelma, Museovirasto. Johan Vilhelm Snellman

Snellmans samlade verk finns på finska i Elävä Arkisto.

Åter i Finland, närmare bestämt i Kuopio år 1844, började Snellman ge ut tidningarna Saima och Maamiehen ystävä. Saima riktade sig till de svenskspråkiga medan Maamiehen ystävä var den enda dagstidningen på finska på den tiden och riktade sig till jordbrukare. Maamiehen ystävä blev väldigt populär, till och med mer populär än Saima som också den fick en viktig plats i kultur- och statslivet. Men efter en tid satte myndigheterna stopp för utgivningen av Saima på grund av det kontroversiella, nationalistiska innehållet.

Snellman fortsatte ändå att skriva i andra tidningar. De flesta av sina texter skrev han på svenska. Han fick medhåll för sina åsikter på många håll.

En högt uppskattad statsman

År 1845 gifte sig Snellman med Johanna Wennberg, som var drygt 20 år yngre än han själv. De fick sju barn av vilka två dog som små. Också Johanna Wennberg dog tidigt, år 1857, och efter det fick Snellman själv sörja för deras fem små barn.

Snellman återvände från Kuopio till Helsingfors år 1850 och fördjupade sig i ekonomiska frågor. Han bekantade sig med hur affärslivet fungerade både i Finland och utomlands.

Snellman Bild: Creative commons/Public domain Johan Vilhelm Snellman

Så småningom blev den allmänna inställningen mot Snellman och hans tankar mer positiv och han utnämndes till professor i filosofi vid universitetet. Men i det ryska riket hade man upplöst alla professurer i filosofi, så Snellmans läroämne sades i stället vara vetenskap, etik och moral.

Att Snellman nu kunde bli professor var ett tecken på att inställningen till Storfurstendömet Finland höll på att förändras i Ryssland. Kejsar Nikolai I var död och Alexander II, som var mer liberalt inställd till Finland, hade tagit över. I Finland var inställningen till Ryssland delad och makthavarna ville motverka att stämningen blev mer radikal. Det här trodde man att den ändå förhållandevis moderata Snellman kunde bidra till som professor.

Det axiom, hvarpå allt detta ytterst hvilar, lyder: Finland kan intet med våld, bildningens makt är dess enda räddning.”― Snellman i ett brev till Fredrik Cygnaeus och Bengt Olof Lille år 1840.

Snellman föreläste och gav ut skrifter där han dryftade sina planer för Finlands framtid. De berörde bland annat jordbruket, bankväsendet, skolpolitiken och kvinnans ställning i samhället - saker som förberedde Finland för en kommande självständighet.

Snellman deltog i politiken redan som professor och år 1863 blev han vald till den prestigefyllda posten senator. Tre år senare blev han adlad. Med sin nya status fick Snellman makten att verkligen påverka saker.

Den nationella bildningen hörde till Snellmans hjärtesaker och förutsättningen för den var att det finska språket och kulturen utvecklades. År 1863 skrev kejsar Alexander II under Snellmans språkförordning enligt vilken finskan skulle bli jämställd med svenskan. Förordningen dikterade att det här skulle ske inom 20 år, men i verkligheten tog det 60 år för finskan att bli jämställd med svenskan i språklagen. Snellmans arbete gjorde det hur som helst möjligt för finskan att småningom utvecklas till ett skol- och ämbetsspråk.

Snellman presenteras för kejsar Alexander II år 1863. Snellman presenteras för kejsar Alexander II åe 1863. Bild: Tilgmannin kirja- ja kivipaino (painaja), Kustannusosakeyhtiö Otava (kustantaja), Hausen Werner von (tekijä), Antellin kokoelmat, Historian kuvakokoelma, Museovirasto. Alexander III av Ryssland,Johan Vilhelm Snellman

Snellman kallas också för den finska markens fader. Som senator ägnade sig Snellman åt statens ekonomi och införde silvermyntfot för marken år 1865, vilket stabiliserade markens värde. Marken var egentligen redan delvis i bruk sedan år 1860 men nu kom den att ersätta rubeln. På så sätt uppnådde Finland monetär självständighet.

Snellman fick äran att vara den första personen som avbildades på en finländsk sedel. Hans porträtt trycktes på 5 000-markssedeln år 1940. Han fanns också på de gamla violetta 100-markssedlarna från år 1963 till 1986.

JV Snellman på finsk marksedel fisnk mark,Johan Vilhelm Snellman

JV Snellman på finsk marksedel fisnk mark,Johan Vilhelm Snellman

Missväxtåren på 1860-talet satt sin egen prägel på Snellmans senatorstid. Då hade den dåliga skörden katastrofala följder och många led av hungersnöd. Snellman som ansvarade för statsfinanserna såg till att Finland tog lån för att köpa säd, men man har också pekat ut Snellman som delskyldig till att så många människor dog av svält under de här åren.

Man kan säga att Snellman redan tidigt blev en slags kultfigur. Han ansågs vara en stor filosof, finskhetsförespråkare, ekonom och samhällsdebattör ända till sin död. Han har beskrivits som en envis och hetsig debattör, som underströk vikten av bildning och kultur. Han övervägde ändå sina ställningstaganden noga och ändrade sig sällan i sina politiska ställningstaganden under sin karriär. Han var skicklig på att driva saker som var viktiga för honom framåt även om det ofta gjorde honom impopulär hos en del människor.

Även om Snellman var filosof lämnade han visserligen de största avtrycken på annat håll i samhället. Många av de förnyelser som han lyckades driva igenom hann han aldrig se gå i uppfyllelse.

Snellman dog år 1881 på sitt sommarställe i Kyrkslätt. Han blev begraven på Sandudds begravningsplats i Helsingfors och på begravningen talade bland annat Zacharias Topelius.

Snellmansdagen är den 12 maj

Snellmansdagen firades med pompa och ståt i synnerhet i slutet av 1800-talet. Dagen blev officiell flaggdag på 1950-talet och kopplades ihop med finskhetens dag.

På Snellmans 100-årsdag år 1906 ordnades stora folkfester runtom i landet och då grundade också författaren Johannes Linnankoski finskhetsförbundet, Suomalaisuuden liitto. Förbundets syfte är att främja finskheten och den finskspråkiga kulturen.

Snellmans staty Bild: Pekka Sipilä /YLE fennomaner,finland,johan vilhelm snellman,marken,nationalism,snellman,storfurstendömet finland,vetamix

I samband med Snellmans hundraårsdag uppmanade Linnankoski i fennomanins anda finländarna att förfinska sina namn, vilket ledde till att närmare 70 000 människor bytte sina ofinska namn till finskklingande sådana under åren 1906 och 1907. Namnet Candelin blev Kannisto, Achrén blev Arvelo och Bergroth blev Vuorenjuuri, för att nämna några exempel.

I dag firas inte Snellmansdagen längre på något speciellt sätt - få kommer ihåg att den över huvudtaget infaller den 12 maj. Till Snellmans födelsedags 200-årsjubileum år 2006 ordnades varierande jubileumsprogram runtom i Finland för att göra Snellman känd igen och påminna om hans arbete.

Snellmans staty finns framför Finlands bank på Snellmansgatan. Den avtäcktes under festligheter år 1923.

Källor: SKS Biografiakeskus: Snellman, Johan Vilhelm, Suomalaisen kirjallisuuden seura: Fennomania, Språktidningen.se: La langue du perkele, Filosofia.fi: Snellman, Johan Vilhelm, Aalto, Satu: Suuri perinnekirja (Karisto 1999), Seljavaara m.fl: Juhlat alkakoot (WSOY 2005), Snellman200.fi

Gatustafetten är den tyngsta stafetten av alla. Men det stör inte barnen som springer. I början löpte endast pojkar gatustafett, men från 2013 har också flickor på andra stadiet fått springa gatustafetten.

Från början var det endast pojkar som löpte i terrängen. Stafetten löptes av pojkar från lågstadiet (stora och små skolor i skilda tävlingar), högstadier samt gymnasier och fackskolor. I synnerhet när de stora lågstadieskolorna startar är det trångt.

I terrängen står killarna och väntar då gatustafetten börjar. Det finns inget annat att göra än att stretcha och värma upp sig tills kamraterna kommer.

Sträckorna är olika långa, vissa med uppförsbackar, vissa neråt, och den sista sträckan på stadion kan vara avgörande om många löper jämnt.

Vöra samgymnasium är favoriten i gatustafetten för gymnasier 1988. Och man löper starkt. Men Vöråkillarna blir slagna av Borgå gymnasium, som tar sin första gatustafettmedalj någonsin. Gymnasiet Lärkan förvaltar sin tradition att man inte behöver skynda sig så mycket.

Borgåpojkarna sammanfattar sin dröm efter segern: "Jos saisi kerran kuussa" (Om man skulle få en gång i månaden).

Nittio pojkar i lågstadieklasserna startar 1988. I startens trängsel är det svårt att hushålla med krafterna, som behövs på de långa banorna mellan 670 och 840 meter. Lagmans från Jakobstad vinner överlägset för andra året i rad. Och i de små skolornas klass är det Harrström från Korsnäs som vinner.

Högstadiepojkarnas gatustafett 1990 börjag med en lång etapp som löps i duggregn. Sursik kommer först in på stadion, men Kyrkslätt och Vasa går förbi. Kyrkslätt vinner, Vasa får silver och Sursik brons.

Sedan ser vi lågstadiepojkarna löpa i terrängen. Yttermark vinner de stora skolorna och Harrström, Korsnäs de små skolorna igen.

Och så är det finalen i gatustafett 1990 för gymnasie- och fackskolor. Här är Vöra samgymnasium favoriten igen. Och Vörå löper starkt, vinner och gör karnevalrekord med tiden 12:06:42. Borgå blir tvåa, Nykarleby trea.

Kråkö vinner 2000 som en klar etta från de små lågstadierna. Som en bra tvåa kommer Dalsbruk och på tredje plats Forsby. I de större lågstadiernas gatustafett deltog hela 111 lag. Purmo hade satsat mycket och det ledde till en seger före Övermalax och Seminarieskolan.

Från gymnasiernas gatustafett 2000 fattades förra årets vinnare, Ekenäs. Trots det blev tävlingen hård. Segraren bland gymnasierna blev Vörå med en knapp sekund före Karleby. På en tredje plats kom Grankulla.

I det första klippet börjar vi med lågstadier, småskolor, där tre österbottniska skolor tar medaljer. Jacob Svedman från Pjelax, Närpes löper förbi Rejpelt på stadion. Rejpelt tar silver och Petalax brons.

När de stora lågstadieskolorna startar är det trångt med 134 lag som löper iväg. Kyrkfjärden från Ingå vinner. Det är inget fel på att vinna, menar pojkarna. Blomängen från Helsingfors och Oxhamn från Jakobstad tar också medalj.

Sällan har det varit så jämnt och starkt då en mängd killar löper in på stadion. Ett fjärde stafettkarnevalsrekord slås då Kristinestad vinner med 8:21:5.

Från 2013 har också flickor på andra stadiet fått springa gatustafetten.

Läs mera:

Stafettkarnevalen i åttio klipp – från växlingsdramatik till hejarklacksjubel

Stafettkarnevalen är en unik tillställning. Där deltar alla skolor i Svenskfinland i löptävlingar tillsammans. Men karnevalen handlar inte bara om att springa och växla. En lika viktig tävling utspelar sig på läktarna. Här får man äta lakrits och skrika sig hes när man hejar på sin skola.

Nordiska videolistan, som började snurra 2001, var Programmet för nordisk musik. Nordiska videolistan hade inga musikaliska gränser, endast geografiska gränser. På webben fick man rösta på sina favoriter. Från 22 Pistepirkko och HIM till Björk och Röyksopp.

Programledare Micaela Metso säger från första början att Nordiska videolistan är ett program där det inte skall talas om Rundradions digitalisering. Trots att programmet sänds på FST:s digitala kanal (och ibland på TV 1 och TV 2) skall man här koncentrera sig enbart på musikvideor.

I de flesta andra program spelas amerikansk och engelsk musik, därför har Nordiska videolistan valt att koncentrera sig enbart på låtar gjorda i Norden; Finland, Sverige, Danmark, Norge och Island. Kanske till och med något från Färöarna skall hitta in i programmet.

Den absolut första videon i den Nordiska videolistan är HIM:s "Pretending", tätt följd av 22-Pistepirkko med "This Time" och danska Safri Duos "Samb-Adagio".

Micaela påminner att man måste se på videorna, inte bara lyssna på musiken. Hon gillar videon till det finska bandet Campaus låt "People". Det svenska bandet Shebang framför sin låt "Romeo" (från ungdomsfilmen "Eva och Adam"). Det norska bandet Briskeby med "Wide Awake" har vunnit flera priser.

Till sist får The Rasmus framföra "Chill" och Joakim Hillson "Pussel".

I det andra avsnittet av Nordiska videolistan får vi nya utmanare. Först ut är Suburban Tribe med "Frozen Ashes". Och mot slutet hör vi Nina Persson från Cardigans. Persson har gjort solokarriär under namnet A-Camp. Vi ser videon "I can buy you" (ungefär vid 35:00).

I den tredje delen av Nordiska videolistan får vi Bomfunk MC's för hela slanten. Men först är det A-Camp och Björk med Hidden Place. Raymond Ebanks intervjuas, och vi får se musikvideon "Supereletric" spelas in. Också Bomfunk MC's stora hit "Freestyler" (c. 31:00) kan man njuta av.

Finskspråkig rap kommer in på Nordiska videolistan med Fintelligens (Iso H och Elastinen) och "Pää Pystyyn".

Björks "Hidden place" har tyvärr gått nedåt. Micaela undrar om det beror på att videon handlar om äckliga saker, kroppsutsöndringar och slem. Och när de byter plats, som när man åt snorkråkor som barn. Däremot är den mycket vacker som video.

Micaela tangerar terrorattacken mot World Trade Center i New York den 11 september. Hon nämner att vissa artister inte vill uppträda på grund av terrorhotet. HIM uppträder ändå.

I Nordiska videolistan ser vi inte den mest sålda artisten i Finland, Jari Sillanpää, men däremot Bomfunk MC's med "Superelectric".

Micaela är ytterst glad av att på tredje plats hitta Vasabon och finlandssvenska Mirella med "It's Monday again" (00:28). På andra plats hör vi faktiskt HIM igen, med "In Joy and Sorrow" (00:33).

Legendariskt fortsätter The Rasmus att toppa Nordiska videolistan med "Chill".

I den femte delen har fyra videor åkt ut och nya utmanare kommit in. Först hör vi Emmi med "Crashing down". Hårdare toner får svenska Backyard Babies dra med "The Clash".

Efter Fintelligens på tionde plats berättar Micaela att det har gått dåligt för HIM. Bandets ena video har fallit ut, den andra har fallit från andra plats till nionde.

Så hör vi Bo Kaspers Orkester: "Ett Fullkomligt Kaos". Och Daniel Lemma, den svenska artisten som blev känd från filmen Jalla, jalla. Låten heter "If I used to love you".

På fjärde plats hör vi The Ark med "Echo Chamber", the Rasmus har fallit bort från första plats, och tar nu brons. Vasabon Mirella tar silver. Så hör vi en ny utmanare; Tess med "Viva lámor".

Sist men inte minst presenteras den nya vinnaren. Det är The Crash med den otroligt fina låten och videon "Lauren caught my eye".

Rekordmånga har röstat på Nordiska videolistan inför det sjätte avsnittet. Den första utmanaren är ett finskt band som heter Nightwish. Vi hör deras version av Gary Moores "Over the hills and far away". Micaela lottar också ut en skiva med Nightwish.

Det finska bandet Bitch Alert med "Sandy" har tagit sig in på listan. Daniel Lemma får i Yles Stora Smedja säga ett par ord om "If I used to love you". HIM har igen klättrat uppåt på listan med "In joy and sorrow.

Bomfunk MC's singel "Super Electric" har redan sålt platina i Finland och på Nordiska videolistan har videon en femte plats. Emmi är på plats nummer tre med "Crashing down", tvåan blir Mirella. Överlägsen vinnare är igen The Crash.

I det sjunde avsnittet bekantar man sig med nya låtar. Utmanare den här veckan är danska humorgruppen Toy-Box med "Superstar" och svenska Lambretta med "Bimbo". Så ser vi Patrik Isaksson med "Ruta ett" och danska Safri Duo med danslåten "Played-a-live".

För övrigt rullar listan på med samma artister som förra veckan. The Rasmus är på fjärde plats, Nightwish på tredje och på första plats denna vecka är Emmi med "Crashing down". Hon är också nominerad till Best Music Award av MTV Europe.

Nordiska videolistan presenterar i avsnitt 8 nya utmanare. Först är det en grupp som skall spela med Rammstein, nämligen den norsk-svenska gruppen Clawfinger. De är aktuella med ett nytt album och en ny låt: "Out to get me". Den andra utmanaren är svenska Infinite Mass med "Bullet".

Det svensk-finska bandet Black 'n' Becker med "Learning to live" har kommit in på nionde plats. Micaela Metso berättar att snyggingarna spelats mycket på Radio X3M.

Förra veckans utmanare Lambretta med "Bimbo" kom in rakt på fjärde plats. Micaela gillar låten och sångaren. De tre bästa har bytt ordningsföljd. Nu är Nightwish etta, på andra plats Mirella och först på tredje plats finns The Crash. Men eftersom videon och Teemu Brunila som sjunger är så underbara så spelar Micaela Metso den ändå.

Det nionde avsnittet bjuder igen på överraskningar. Nya låtar är bland andra Le Fox med "Hello Space", Peel med "Natalie Somewhere", Markoolio med "Rocka på!" samt Roxette med "Milk and toast and honey".

The Crash har återtagit första plats och tippat ner Nightwish och Mirella. Efter Crash får vi höra en ny utmanare, finska Killer med kopplingar till Kwan och the Rasmus. Här med låten "All I want".

Den första utmanaren i del tio är den norska gruppen Röyksopp med "Eple". Det är sällan Micaela ser en musikvideo och tänker wow, men det gjorde hon med den här.

Jag satt och stirrade mig igenom den här en hel kväll!― Micaela Metso om Röyksopps Eple

Sedan intervjuas artisten Bosson, som slagit igenom i USA. Han har gjort musik med Britney Spears och Nsync. Vi får höra hans "I believe" .

I tävlingen kan man vara lycklig och vinna ett Markoolio-paket, om man vet vad han heter på riktigt.

Förra veckans utmanare Killer med "All I want" gick direkt in på första plats . Den sista utmanaren är danska snyggisen Erann, med låten "Still believing".

I det elfte avsnittet hör vi nya utmanare och nya låtar. Först danska Frogstone med "The right way", Prime STHLM med "I'm Stupid (don't worry 'bout me)" och Fintelligens med "Heruuks?"

Nionde plats har övertagits av Röyksopps "Eple". Roxettes "Milk and toast and honey" är på åttonde plats. Roxette skall uppträda med the Rasmus, vars låt "Chill" hittas på tredje plats.

Emmi och Mirella har båda åkt ut från listan. Det isländska bandet Maus har tagit sig in på första plats med "How far is far".

Finska Kwan med "Late" får börja det tolfte avsnittet. Kwan följs av svenska Silverbullit. Men Jukka i Silverbullit kommer faktiskt också från Finland, Österbotten. Jukka berättar (ungefär vid 06:49) att basriffet i låten "Star"är snott av en kompis, en viss Joakim Rundt, som är radiopratare på Radio X3M.

Och en utmanar vi också hör är finska Penniless med "Imbecile".

Bandet hette förut Penniless people of Bulgaria, men eftersom det började gå bra för människorna i Bulgarien, så heter man nu bara Penniless.― Micaela Metso

Bosson med "I believe" har kommit upp till femte plats. Lambretta: "Bimbo", Frogstone: "The right way" och Maus med "How far is to far" är i topp tre.

Nordiska videolistan kommer att fyllas på med flera årgångar av videor. Har du minnen av de här låtarna eller annan nordisk musik från 2001? Skriv gärna en kommentar!

Einar Englund (1916-1999) var en betydande kompositör i mitten av 1900-talet. Med sin musik, till exempel den s.k. Krigssymfonin, gav Englund röst åt en generation som överlevt kriget och förlorat alla illusioner. Englund skrev också filmmusik till den tidens kända filmer.

Einar Englund är son till en svensk mor och finländsk far. Han föddes på Gotland, varifrån familjen flyttade till Finland; först till Uleåborg och därefter till Helsingfors. Englund studerade piano vid Helsingfors musikinstitut och hans genombrottsverk blev en pianokvintett han komponerade 1941. Han var anställd vid Helsingfors konservatorium, men så bröt kriget ut.

I ett år låg jag och stirrade i taket. Jag var utmattad och fullkomligt tom efter fyra år vid fronten.― Einar Englund om vinterkriget och fortsättningskriget

Englund deltog både i vinterkriget och fortsättningskriget. Han berättar att han var djupt skadad av kriget, totalt slut och känslomässigt likgiltig inför allt. Kriget hade inneburit så mycket död att till och med vänners och släktingars bortgång inte berörde honom.

Men så började han skriva den första symfonin, även kallad Krigssymfonin (1946). Han var så trött på marscher, all musik kom i marschform först. Symfonin gav en röst åt en generation som överlevt kriget och förlorat alla illusioner.

Den andra symfonin, även kallad Koltrasten, komponerade han 1947. Den skapades en sen kväll när Englund började lyssna på en koltrast utanför sitt fönster.

Näktergalen är tråkigt stereotyp, koltrastens sång är fantastisk i sina variationer, en mästare. Koltrastens sång smög sig in i partituren.― Einar Englund om sin andra symfoni

Einar Englund, 1950 Einar Englund, 1950 Bild: Yle/Ruth Träskman 1950,Einar Englund

Einar Englund rörde sig över genregränser, han var också jazzmusiker och en ofta anlitad filmkompositör. Han komponerade musik bland annat till filmen Den vita renen (Valkoinen Peura) 1952, regisserad av Erik Blomberg. Filmmusiken belönades med en Jussistatyett och filmen vann även samma år pris vid filmfestivalen i Cannes.

Själv säger Englund att det var förfärligt att komponera filmmusik. Allt annat är färdigt när den skall komponeras, och det finns ingen plats att skapa musiken. Han säger att han lade ner arbete på att skriva "grums".

De flesta regissörer är omusikaliska, de tror inte på musiken som maktfaktor utan fyller filmen med fåniga repliker, bild och text.― Einar Englund om filmmusik

Under tio år skrev Englund inga symfonier. Han tyckte det var lönlöst att komponera, när yngre kompositörer rackade ner på all musik de ansåg vara gammaldags.

Men han kom tillbaka till komponerandet på grund av en obehaglig gallsjukdom. Han tog med sin ångest i sina symfonier. Till exempel den fjärde symfonin har en stark underton av ångest, symfonin är en sorgesång över Sjostakovitjs död. Vi hör hela tiden en felaktig bas som skapar någonting tryckande.

Caterina Stenius diskuterar djupt och ingående med Einar Englund. De börjar med att tala om Einar Englunds barndom och ungdom. Vi hör också utdrag ur symfonierna.

Einar Englund komponerade sin sjätte symfoni för kör och orkester 1986. I den tonsatte han aforismer av Herakleitos i översättning av Pentti Saarikoski. I Söndagsöppet hör vi Vivi-ann Sjögren läsa några aforismer och Folke Gräsbäck spela utdrag ur symfonin.

Söndagsöppets Benny och Leif talar med Einar Englund om hans liv och konst.

Caterina Stenius diskuterar med dirigent Leif Segerstam om Einar Englunds plats i den finska musikhistorien. Englund faller mellan två poler, de stora komponisterna som Kokkonen och Sallinen och avantgardistiska modernister som Erik Bergman. Englund har gått sin egen linje, han har improviserat och tagit med sin virtuositet. Han var också viktig som musikkritiker och lärare.

Midsommaren markerar en symbolisk inledning till sommaren. Vi firar midsommar under årets ljusaste tid, vid tidpunkten för sommarsolståndet. Då är dagen som längst och natten som kortast.

Midsommaren är en rörlig helg som infaller lördagen mellan den 20 och 26 juni. Fredagen före midsommardagen är midsommarafton, då firandet börjar.

Midsommar firas i synnerhet i Nordeuropa och i Norden har högtiden mycket långa anor. Firandet går tillbaka till ett gammalt högtidlighållande av sommaren och växtligheten, som omtalas redan i de isländska ättesagorna som skrevs någon gång under 1100-1400-talet. I Finland har våra förfäder firat väderguden Ukkos fest vid tiden för sommarsolståndet och midsommaren.

Ju längre norrut man befinner sig kring midsommar, desto ljusare är natten. Norr om polcirkeln går solen inte alls ner vid sommarsolståndet, som infaller omkring den 21 juni på norra halvklotet, det vill säga mycket nära midsommaren och ibland på midsommaren.

Det är på grund av ljuset som man har betraktat midsommaren som härlig och speciell - och också som en magisk och direkt farlig tid på sommaren.

Midnattssol i juni i Enontekis, Lappland. Midnattssol i Enontekis i Lappland Bild: Jussi Heikkilä/Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported vetamix

Kyrkan ville ersätta det hedniska firandet

På medeltiden utsåg kyrkan den 24 juni till Johannes Döparens dag och födelsehögtid, som skulle firas ett halvt år före julen och Jesu födelse. Syftet var att bli av med de hedniska traditionerna kring midsommar och ersätta dem med en kristen fest.

Före det hade högtiden också på finska på vissa orter kallats mittumaarja eller mettumaari, varianter som härstammade från svenskans midsommar. Andra namn var Ukon juhla och vakkajuhla, ölfest. Nu kom festen att heta juhannus på finska.

Också på svenska har midsommar kallats för johanne och benämningen förekommer ännu i vissa dialekter i Finland. Man kan önska varandra glad johanne vid midsommar. Sammansättningar med johanne är också vanliga och många av dem förekommer i namn på blommor som blommar i midsommartid, till exempel johanne(s)blomma, johanne(s)blomster och johannegräs.

Man vet att dagen på många håll i Europa har firats med mycket ceremonier, särskilt under medeltiden. I katolska kyrkan betraktas dagen som en av de stora kyrkliga helgerna, likaså i den ortodoxa.

Den kyrkliga helgen sammanfaller med det sekulära, världsliga firandet av midsommaren och traditionerna går ihop. Men ändå har grönskan, ljuset och sommaren förblivit det som de flesta tänker på när de firar midsommar.

Klöverblommor Bild: Unsplash/Brandon Morgan blommor (prydnadsväxter),grönska,klöver,sommar,Vegetation

Midsommarnatt. Bild: Creative Commons / Susanne Nybergh kväll,midsommar,midsommarnatt,natt,sjö

Växtligheten var laddad med kraftfull magi

På grund av naturens blomstring och sommarsolståndet trodde man förr att midsommaren var full av magi och övernaturliga väsen, på samma sätt som jul- och påsknätterna. Allra mest magiska var midsommarafton och midsommarnatten.

Under midsommarnatten tillskrev man naturen magiska krafter. På midsommardagen försökte man spå hur resten av året skulle bli med hjälp av vädret.

Under den här tiden på sommaren kunde man se hur naturen växte så det knakade och därför var det bra att plocka växter som både var läkande och som man kunde spå framtiden med.

Du har kanske hört om traditionen att plocka sju eller nio olika sorters blommor och lägga dem under dynan på midsommarnatten? Då ska du drömma om den du kommer att leva resten av ditt liv tillsammans med.

Rullade man sig i midsommardaggen fick man god hälsa och sin midsommarkrans kunde man spara och lägga i badet vid jul för att hållas frisk på vintern. Man knöt kransar kring kornas horn före de släpptes ut i skogen, och hade de kransarna kvar när de återvände betydde det lycka.

Midsommar Bild: Unsplash/Sarah Mak Blomma,Flicka,midsommar,sommar,trolldom,älva

Sommarblommor Bild: Eva Frantz midsommar,midsommarblomster,sommar,sommarblommor

Gräs i morgondimma Bild: Yle/Lotta Sundström dimma,gräs,höst,äng

En mö som ville att en viss man skulle fatta tycke för henne kunde rulla sig naken i hans åker eller gå tre varv runt åkern, alternativt springa längs nio diken. När mannen sedan på hösten åt bröd från åkern, blev han förälskad i henne. Nakenhet, tystnad och magiska tal som tre, sju och nio spelade en stor roll i ritualerna.

Med hjälp av trolldom kunde man också försöka bli rik. Den som hittade en ormbunksblomma eller ett ormbunksfrö vid midsommar skulle få det bra ställt. Det här var visserligen biologiskt omöjligt, eftersom ormbunken är en sporväxt som aldrig blommar - men enligt folktron gjorde den det på midsommaren. Den som ville plocka en blomma eller ett frö skulle sitta knäpptyst på ett vitt lakan i en ormbunkslund och vänta på att ormbunkarna slog ut i blom vid midnatt.

En högtid med gamla traditioner

I bondesamhället innebar midsommaren en brytpunkt i arbetsåret. Det hörde till att man städade hela huset, tillredde festlig mat och tvättade sig i bastun. Man smyckade både utomhus och inomhus med blommor och löv, och roade sig med dans och lekar.

Att tända midsommarbål och dansa kring eldarna är troligen en av de tidigaste midsommarsederna. Midsommareldar har tänts runtom i Europa i hundratals år och syftet med dem har varit det samma som med påskbrasorna: att skrämma bort onda andar och demoner som var i rörelse. Kring elden skulle man förr på samma sätt som vid påsk föra möjligast mycket oväsen för att skrämma bort andarna. Man kunde också skjuta i luften.

Bålen blev ett vanligt inslag i midsommarfirandet i Finland under 1900-talet, före det var de ett mer regionalt fenomen. Det hörde till att man byggde en stor brasa som hela byn samlades runt, alla i sina finaste festkläder. Den äldsta mannen i byn eller någon hedersgäst hade äran att få tutta på brasan.

Midsommar 2014 Bild: Yle / Victoria Wirén midsommar,midsommarbrasa,öppen eld

Midsommarstång. Bild: Yle/ Carmela Walder borgå,emsalö,emsalö allmogeförening,midgård,midsommarstång

Traditionen att sätta upp en midsommarstång kom till Finland från Sverige via Åland på 1700-talet. Till Sverige kom stången troligen från Tysk­land under medeltiden och finns i avbildningar från 1600-talet, men var ändå inte känd i hela Sverige ens på 1900-talet.

Det kan vara så att stången hade större utbredning i Sverige tidigare men hamnade på reträtt av religiösa skäl på 1800-talet. Präster har genom tiderna motsatt sig stången, främst på grund av dansen och sederna som var knutna till den. Men det har också hänt sig att det har funnits små varianter av midsommarstänger i kyrkorna.

Midsommarstången är en tradition ännu i dag speciellt på svenskspråkiga orter i Finland. Utseendet på midsommarstången har förändrats genom tiderna och till exempel på Åland har varje kommun sin egen variant.

Midsommarstången kallas också för majstång och det finns olika teorier kring orsaken till det. Antingen beror det på att man pyntar stången med löv, det vill säga majar den. En annan teori är att namnet beror på att man i Tyskland reser stängerna redan i maj.

På 1900-talet blev det populärt med midsommarbröllop, när man tidigare snarare gifte sig på hösten eller vid jul. Nuförtiden har midsommarbröllopen blivit färre och bröllop ordnas i stället dagarna kring midsommar än på själva midsommarafton.

Sill, potatis och jordgubbar

Också i dag är naturen en viktig del av att fira midsommar. Det syns bland annat i traditionen med att ”löva” inför midsommarhelgen, det vill säga då man tar två färska, fina björkar och placerar dem på bägge sidor om sin trappa. Det hör bland annat till den österbottniska midsommaren.

De glada midsommarvakorna lever kvar också i dag. På midsommaren tystnar städerna och människor som inte redan bor på landsbygden åker ut till sommarstugor eller söker sig annars nära naturen för att fira. Bastu och god festmat är självklara midsommarinslag. Man firar ute i det gröna - och hoppas givetvis att vädret ska vara möjligast varmt och soligt.

Typisk midsommarmat består av nypotatis, sill och snaps. Om vädret har varit gynnsamt under våren och försommaren kan önskemålet uppfyllas och därtill jordgubbar till efterrätt. Bor man geografiskt lägligt kan middagsbordet dessutom prydas av nyfångad fisk. Att grilla är populärt och i Finland finns en grillrätt som är den överlägsna favoriten också vid midsommar: korven.

Sill och nypotatis till midsommar är en relativt ny tradition. Förr firades högtiden med fil och lutfisk. Det fanns sill, men eftersom många åt saltsill året om fick festmaten gärna vara något annat. Festmat köptes i affären eller på marknaden i köpingen eller staden.

Korna gav ingen mjölk på vintern så fil, ost och smör var välkomna livsmedel under årets ljusare del. Lutfisk åts också till jul, bröllop och begravningar. I östra Finland bestod midsommarmaten traditionellt av olika ägg- och mjölkrätter, som plättar, ost och välling.

Borgerskapet fick smak för nypotatis eller färskpotatis på 1800-talet, men trenden sågs på med stor skepsis av landsbygdens folk. Potatisen skulle inte grävas upp förrän de var så stora som möjligt, allt annat var slöseri.

Här hittar du många goda midsommarrecept.

Nypotatis och jordgubbar går åt inför midsommaren. Bild: Yle/Joni Kyheröinen jordgubbar,midsommar,nypotatis,vasa,vasa torg,österbotten

Stekt makrill med gräddslungad spenat Bild: Yle/Henric Öhman kosterhavet,matrecept,natur så in i norden

Midsommar på Kilen Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik kilen,kilens hembygdsgård,kristinestad,midsommar,sideby,österbotten

Midsommaren är Finlands flaggas dag

Midsommardagen är också den finländska flaggans dag. Idén uppstod år 1926 på initiativ av Finskhetsförbundet, som föreslog midsommarhelgen eftersom den inte hade några andra politiska kopplingar. Midsommaren blev allmän flaggdag nästan tio år senare, år 1934. År 1970 bestämde man att flaggan skulle hissas redan på midsommarafton klockan 18 och halas på midsommardagen klockan 21.

Midsommaren hade tidigare en fast plats den 24 juni. År 1954 bestämde man att den skulle bli en rörlig helg, där midsommardagen alltid infaller på en lördag - och så har det förblivit.

Källor: Nordiska museet: Midsommarafton, x3m.yle.fi: Varför firar vi midsommar, Yle Tro: Glad johanne!, HBL: Glad johanne, Schön: Svenska traditioner (Semic 1998), Aalto: Suuri perinnekirja (Karisto 1999), Seljavaara & Kärjä: Juhlat alkakoot (WSOY 2005)

Vår svenskspråkiga publik har skickat in ett fyrtiotal personliga minnen från Yles gångna årtionden. Gemensamt för flera av insändarna är att ni upplever er delaktiga i vår produktion – att Yle finns där för er.

Spännande tävlingar och fina priser

I ett av Yle-minnena beskriver en kvinna hur hon som 15-åring under 1960-talet ivrigt deltog i en tävling som arrangerades i radioprogrammet Braskväll hos Ingrid. Hon vann en en resa till storstaden Helsingfors och fick som ung skärgårdsflicka möjligheten att upptäcka Borgbacken, besöka Svenska teatern och se Sound of Music. Kvinnan beskriver hur upplevelsen påverkat henne:

Händelsen, som ju möjliggjordes genom radiolyssnandet, revolutionerade min tillvaro på många sätt. Den gav mig bekräftelse och självförtroende...

Flera minnen handlar om de tävlingar Yle har arrangerat genom åren och de priser de lyckliga vinnarna fått: “Minns att jag fick ett pris en gång. Det var en sagobok och det stod ‘med hälsningar från Aagot Nysten [Jung]’.“

Aagot Jung ledde programmet I trädgården under ett tjugotal år från och med 1970-talet. Aagot Jung, 1989 Bild: Yle bildtjänst, Kalevi Rytkölä 1989,aagot jung,arkivet,svartvit bild

En lyssnare skriver:

Mina drömmar gick i uppfyllelse då jag en dag lyckades vinna något slags av gåttävling, och mitt namn lästes upp på radio.

Musikens enande kraft

Förutom tävlingarna har också radiokanalernas musikprogram engagerat finländarna. En minns programmet Min musik med Camilla Kivivuori och glädjen i att själv få göra sin röst och musiksmak hörd i sändningen: “Det programmet engagerade Radio Vegas lyssnare i hela Svenskfinland.” Min musik finns bevarat på Yle Arenan. Här kan ni lyssna på ett avsnitt utvalt av Camilla Kivivuori själv!

På bilden ser ni Radio Vegas musikredaktion år 2010. Musikredaktionen fr.v. Eva Frantz, Kjell Ekholm, Gunilla Ginström, Georg Wallgren, Bengt Bergqvist, Hans Johansson, Camilla Kivivuori, Hans-Åke Manelius, Benny Törnroos och Mårten Holm. På bilden saknas Dan Eskil Jansson och Henrik Svahn. Bild: Svenska YLE bengt bergqvist,benny törnroos,camilla kivivuori,eva frantz,georg wallgren,gunilla ginström,hans johansson,hans-åke manelius,kjell ekholm,musikredaktionen,mårten holm,radio vega,vega

Det är flera som uppskattar möjligheten att påverka radiokanaleras musikprofil, men också att få ta del av andra lyssnares musikval: “Dessa program [Barnens gåva i toner, Smultronstället och Wiikend] har påverkat min musiksmak för all framtid.”

Flera minns barnprogrammen i radio och tv och musiken är också betydelsefull i många av dem. Barnens gåva i toner nämns vid upprepade tillfällen och en kvinna kommer ihåg hur hon som barn fick möjligheten att uppträda för radiopubliken:

Jag ringde in och sjöng ‘Tonight’ med NKOTB. Min mamma och pappa jobbade ute i ladugården och hörde en bekant röst. Den blyga dottern sjunger i radion!

Här kan ni läsa mera om Ole Holmberg som bland annat ledde Barnens gåva i toner.

I ett Yle-minne berättar en kvinna om sina besök i Radio X3M:s studio i Vasa, och det direkta inflytande programledarna Magnus Hansén och Nicke Aldén fick på hennes liv: “Jag är evigt tacksam till dessa två underbara människor och hur klyschigt det än är, så kan jag säga att de räddade mitt liv just då!”

Magnus Hansén och Nicke Aldén leder podden Ordet på Yle Radio X3M. Ordet: Musik Bild: Yle/Petter Sandelin ordet

Den direkta, personliga kontakten till programmen och programvärdarna syns också i flera minnen. En kvinna minns exempelvis hur hon som barn fått delta som studiopublik vid inspelningen av radioprogrammet Lekstugan:

Då och då tog vår mamma med oss till Hankens festsal där programmet radierades. Det var olidligt spännande att vara med. Då sändningen började skulle man vara så tyst att man kunde höra en knappnål falla, sa Åke Romantschuk.

I nittio år har Yle gett utrymme för finländarnas röst i tävlingssammanhang, som musikaliska inslag och genom direkt dialog. Det här vill vi fortsätta med också i framtiden!

Ta del av berättelserna och minnena som kommit in på svenska och på finska. Läs också mera om projektet med Yle-minnena här.

Ni är ett fyrtiotal svenskspråkiga tittare och lyssnare som tillsammans har kommit ihåg över sextio av Yles tv- och radioprogram genom tiderna. Minnena är unika men ni har också några gemensamma favoriter. Av de uppmärksammade programmen riktar sig flera till barn, många är familjebetonade och musiken är ett återkommande tema.

Ni är flera som minns Yles program ur er barndom. Barnens gåva i toner som sändes under 1980-talet är det radioprogram som flest lyfter fram i sina minnen. En lyssnare delar med sig av ett roligt minne från sin morbrors bröllop, där programmen En gåva i toner och Barnens gåva i toner blandades ihop:

Då min morbror skulle gifta sig i slutet av 1960-talet skulle min mormor sända en gratulationshälsning till ‘En Gåva i Toner’. Önskeskivan var ‘Vi ska gå hand i hand’. Av någon anledning kom hälsningen i stället till ‘Barnens Gåva i toner’. Hälsningen blev uppläst och brudparet fick njuta av önskeskivan ‘Små Grodorna’.

I videon hör ni Ole Holmberg berätta om sitt arbete med Barnens gåva i toner.

Flera minns också BUU-klubben och dess betydelse för hela familjen. En kvinna skriver: “Är barnsligt förtjust i BUU-klubben – med Bärtil och hans kompisar.” Bärtil har bidragit med ljusa minnen hos många.

Isa Gris och fåret Bärtil får besök. Fåret Bärtil får besök av en pojke och hans pappa. Bild: ILMARI FABRITIUS barnprogram,BUU-klubben,bärtil,TV-inspelning

I ett annat minne berättar en av våra finskspråkiga tittare hur han följt BUU-klubben för att lära sig svenska:

Jag lärde mig svenska via Rundradions television...: Barnprogrammet Oppåner å hitådit där barn var programledare...

I andra minnen berättar våra tittare och lyssnare om hur de i sin tur lärt sig finska genom Yles finskspråkiga tv- och radioutbud.

Från barn- till ungdom

Några bär starka Yle-minnen från sina tonår. Tv-serien 16 gjorde intryck på flera av er som växte upp under 1990- och 2000-talet:

TV serien 16 var avgörande för mig... Serien gjordes 16 år innan den populära amerikanska serien Glee. Det säger någonting om mitt, ditt, vårt Yle.

En annan skriver: "Musikalen Sexton (16) var också jättestor för mig. På vår skola var det inga tråkiga svenskatimmar då vi såg serien." I ett tredje minne berättas det: “Jag och mina kaverin tyckte det var häftigt att se hur de ‘äldre ungdomarna’ hade det. Och nånting som 16 hade vi inte sett på Yle.”

Också Radio X3M:s Radio Pleppo hyllas i era minnen: “Radio Pleppo, denna fantastiska radioshow saknar jag mest på fredagarna kl. 12, där det under den tid det varade förgyllde början av veckoslutet. Inget annat program har på samma sätt gjort intryck på mig.” En annan berättar:

Sketcherna var inte bara bra skrivna utan också väldigt roliga. När jag kom hem tog jag genast reda på vad programmet hette. Programmet hette Radio Pleppo. Från den stunden var jag förälskad i programmet… Jag kunde skratta så mycket att jag låg i fosterställning på golvet.

Familjen samlad framför radio och tv

Ni beskriver hur Yle har följt er genom livet och flera av er betonar bolagets roll för familjens gemenskap. En tittare berättar: “Hela familjen satt klistrad framför rutan då Dallas visades.” En annan minns: “I min familj har vi alltid lyssnat på En gåva i toner ända från 1960-talet…” I ett minne uppmärksammas också betydelsen av program som riktar sig till alla åldrar:

Inget svenskspråkigt radioprogram har nått lyssnarna över generationsgränserna, och inte bara en utan flera, bättre än Radio Fnatt. Pasi Hiihtolas och Peik Stenbergs förmåga att leka med det svenska språket och samtidigt sprida relevant information är oöverträffad...

Peik Stenberg och Pasi Hiihtola i omtyckta Radio Fnatt. Radio Fnatt med Sås och Kopp anno 1997. På bilden från höger Peik Stenberg och Pasi Hiihtola. Bild: Yle/Seppo Sarkkinen pasi hiihtola,peik stenberg,radio fnatt,sås och kopp

De flesta inskickade minnena uppmärksammar program från 1950- till 1990-talet, men några koncentrerar sig också på Yles senare repertoar. Flera nämner och hyllar diskussionsprogrammet Efter nio och en tittare skriver:

Överlägset trevligaste programmet nu är ‘Efter nio’. Ett mysprogram som samtidigt ofta behandlar riktigt allvarliga ämnen på ett sakligt sätt.

I flera minnen är det just programledarna som prisas, vilket också gäller Sonja Kailassaari och Mårten Svartström i Efter nio: "Känns ibland som att jag skulle vilja komma och krama er, hoppas att – Efter nio – aldrig slutar!" En annan samtycker: “Idag uppskattar jag ‘Efter nio’ (härliga programledare!).”

På Yle Arenan hittar ni flera avsnitt av Efter nio.

Tack för att ni delade med er av era minnen! Här hittar ni alla insända minnen och en tidigare publicerad artikel om dem.

Moskvakuppen (även kallad Augustikuppen) kollapsade på bara tre dagar, 19 till 21 augusti 1991. Men kuppen anses ha ruckat på Sovjetunionens statsskick så mycket att man i dag ser den som avgörande både för nedläggningen av kommunistpartiet och Sovjetunionens fall.

Morgonen den 19 augusti nåddes invånarna i Sovjetunionen av dramatiska nyheter. I sovjetisk tv berättar den kända nyhetsuppläsaren Inna Jermilova att Mihail Gorbatjov inte längre leder Sovjetunionen. Man talar om hälsoskäl, men en kriskommitté har tillsatts och undantagstillstånd skall råda i sex månader.

Kristian Ulfstedt rapporterar från Moskva. Det som pågår i Sovjetunionen måste ses som en statskupp. Kuppen har organiserats av en grupp regeringsmedlemmar från kommunistpartiet SUKP:s konservativa falang. Ledaren Gennadij Janajev har betecknats som en konservativ person, uppvuxen i partiapparaten. Han tillsattes av Gorbatjov, men är det nu slut med Gorbatjov-eran, med dess västvänliga reformer (glasnost)?

Pansarvagnar har setts. De baltiska staternas situation anses hotad.

Med efterklokhetens facit på hand är statskuppen och tidpunkten inte överraskande, menar redaktör Mikael Carpelan. Nationen var ett kaos.

Kuppmakarna anser att Gorbatjovs reformprogram har gått för långt och att det nya unionsavtalet som höll på att drivas igenom gav sovjetrepublikerna för stort självbestämmande.

Nu dominerar pansarvagnarna gatubilden. Gorbatjov lär sitta i husarrest på Krim. Moskva kan anses vara en belägrad stad. Rysslands populäraste politiker Boris Jeltsin har utlyst generalstrejk.

De flesta västerländska länder beklagar att man inte satsat på perestrojkan. USA:s president George Bush, Storbritanniens premiärminister John Major samt Estlands Lennart Meri och Edgar Savisaar är oroliga.

Finlands utrikespolitiska ledning beklagar och regeringen hoppas att det snart övergår till det normala.

Börskurserna rasade efter nyheten om Gorbatjovs fall. Tyskland, och i synnerhet den forna östtyska regionen, är starkt beroende av östhandeln. I Finland har handeln med med Sovjetunionen redan länge varit i svårigheter.

Ett motstånd mot kuppen i Sovjetunionen har uppstått. Det råder undantagstillstånd, men också protestdemonstrationer. Boris Jeltsin har tagit över Rysslands territorium.

Är statskuppen en sista desperat handling av konservativa krafter frågar man sig.

Obs går till djupet i sin sändning. Pertti Joenniemi har just kommit hem från Moskva. Han diskuterar med Geo Stenius om kuppen. Situationen är oklar, säger Finlands utrikesminister Paavo Väyrynen.

Ekonomisk blomstring lovar den nya regimen, men i det läge nationen befinner sig i är det inte lätt. Många strejkar. Också Finlands ekonomi berörs av händelserna berättar specialforskare Pekka Sutela på Finlands Bank.

Militära styrkor skickades in i bland annat dåvarande sovjetrepubliken Litauen. Kuppmakarna misslyckades dock med att hindra Boris Jeltsin, som i ett uppmärksammat tv-tal rådde militären att frångå sina order och vägra rikta sina vapen mot det egna folket. Efter att tre personer dödats i Litauen följde militären denna uppmaning, och kuppförsöket avbröts.

Den 21 augusti meddelar man att statskuppen är över. De åtta kuppmännen Gennadij Janajev, Valentin Pavlov, Vladimir Krjutsjkov, Dmitrij Jazov, Boris Pugo, Oleg Baklanov, Vasilij Starodubtsjov och Alexander Tizjakov har avsatts och flytt.

Kuppen anses ha ruckat på Sovjetunionens statsskick så mycket att man i dag ser den som ett avgörande skäl både till nedläggningen av kommunistpartiet och Sovjetunionens fall.

Lappvikens sjukhus byggdes 1841 i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus. Platsen valdes noga och sjukhuset befann sig i ett naturskönt område, men ändå inte isolerat långt borta från staden. I nästan 170 år hann sjukhuset verka för psykisk hälsa innan den sista avdelningen flyttades bort.

Medicinalstyrelsens överdirektör C.D. von Haartman föreslog 1835 ett sjukhus vid Lappviken, nära begravningsplatsen. Tsar Nikolaj I godkände 1840 att ett dårhus skulle byggas i närheten av Helsingfors. Lappvikens natursköna och rofyllda läge ansågs idealiskt. Omgivet av djupa vatten och med tillgång till gott källvatten var Lappviken idealiskt för arkitekturen och för de promenader som ingick i vården.

Arkitekt C.L. Engel ritade Lappvikens sjukhus 1835 och sjukhuset blev färdigt 1841. Vårdflyglarna påbyggdes senare och sjukhuset genomgick flera renoveringar fram till 1927. Överläkarbostaden byggdes om till sjukhuslokaler 1968. Efter det fungerade Lappviken som Helsingfors universitets psykiatriska klinik.

Lappvikens sjukhus var därmed Finlands äldsta mentalsjukhus och räknas även bland de äldsta psykiatriska vårdinrättningarna i Europa. Kända patienter som tillbringat sjukhustid där är bland annat författarna Aleksis Kivi och Josef Julis Wecksell.

Men redan på 1980-talet började man tala om att stänga ned avdelningar vid Lappviken och flytta in mot centrum.

Lappvikens sjukhus är ett av de bästa sjukhusen, ett ställe där läkarna har tid och känner en, säger en anonym patient 1986.

Avdelningsskötare Kristina Lenck-Kalliola på sjukhuset berättar om principen med att man till Lappviken tar alla sorters patienter, främst kanske patienter som är svårskötta. Det är ett universitetssjukhus som skall ha kapacitet med patienter som har svårt att nå hälsa.

Redan 1987 diskuterade man planer på att flytta Lappvikens psykiatriska kliniken till Mejlans. Det här väckte protester hos patienter, anhöriga och personal. Man skulle också skära ner ordentligt på bäddplatserna.

För patienterna är miljön och kontakten med naturen viktig. En anonym patient talar om hur trevligt och harmoniskt det är på Lappviken. T.f överskötare Kristina Lenck-Kalliola säger att Lappvikens sjukhus är gammalt och skamfilat, men miljön är vacker och trivsam. HUCS har dock låtit byggnaderna förfalla. En ordentlig sanering har inte gjorts sedan 1900-talets början.

Är en flyttning bara en fråga om pengar? En flyttning är billigare än att sanera byggnader. Är tomten för fin för dessa patienter? Sjukvårdare Kimmo Kuusisto menar att man där ser vilken attityd mot psykiskt sjuka politiker och tjänstemän har.

Regionalen besöker sjukhuset och diskuterar frågan med Heikki S von Hertzen (styrelseordförande för HUCS och biträdande stadsdirektör) och professer Ranan Rimón från Lappvikens sjukhus.

Veckans puls diskuterar vidare frågan med Heikki von Hertzen. Omgivningen och miljön är idealisk, men tomten är dyr. Och renoveringen skulle vara mycket dyr

I Obs talar man med vidare med personalen och patienterna.

Lappvikens sjukhus fyllde 150 år den 14 augusti 1991. Lappvikens ångestfyllda museum visar att psykiatrin utvecklats. När Lappviken öppnades 1841 var psykiatri att spärra in sinnessjuka, oftast för resten av deras liv.

Men skall det äldsta verkande psykiatriska sjukhuset bevaras som sjukhus eller inte? I maj 2000 bildades en mänsklig mur runt Lappviken för att visa att man ville bevara sjukhuset.

Psykiater Kristian Wahlbeck undrar om man anser att psykiatriska patienter inte är lika mycket värda som andra. Professor Ranan Rimón är säker på att det är tomtens värde man vill åt. Biträdande stadsdirektör Timo Honkala menar att det inte alls är det som är frågan, utan att vården skulle bli bättre med en centralisering på Hesperia. Det håller inte Kristian Wahlbeck med.

Föreningen Pro Lappviken lyckades förhindra en nedläggning på 1990-talet men hur skall det gå nu? På Hesperia vill man inte uttala sig, man är trött på jämförelsen mellan de två sjukhusen. F.d. överläkare på Hesperia sjukhus Ulf-Göran Ahlfors menar att man borde tala ut. Han tycker att man inte skall lägga ned Lappviken. Ranan Rimón tror inte att Lappviken kommer att läggas ned, vårdbehovet är så stort.

Långdansen fortsatte exakt två år senare. Inom maj månad 2002 skulle Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt komma med ett förslag om en planerad nedläggning och en flytt till Hesperia sjukhus. Psykiater Kristian Wahlbeck menar att Hesperia är direkt olämpligt för psykiatrisk vård. Föreningen Pro Lappviken vill hjälpa till att bevara Lappviken, som är unikt och ett flaggskepp för psykiatrin.

Den svenska avdelningen vid Lappvikens sjukhus hotades av stängning redan hösten 2002. Och andra avdelningar kanske ska följa efter.

Men när man lägger ned Lappviken vad skall man då göra med husen och tomten? Mentalvårdsföreningar har inte råd att rusta upp dem, trots att det skulle vara bra med ett hus för mental hälsa och öppenvård.

Den 19 december 2008 stänger man den sista avdelningen på Lappviken, Avdelningen för ätstörningar, som skall flytta in under HUCS psykiatricentrum (f.d. Hesperia sjukhus). Men det är inte bara Lappvikens sjukhus som förändras:, hela den slutna vården i Finland håller på att avvecklas.

Obs träffar Matilda Hemnell som har tillbringat fyra månader på sjukhuset. Hon prisar Lappvikens miljö, vården och personalen. Avdelningssköterska Camilla Ekegren är glad över att flytta in till mer ändamålsenliga lokaler, men är vemodig över den vackra miljön.

Tiden med de stora slutna sjukhusen är över, nu tror man på öppenvård. Kristian Wahlbeck, professor i psykiatri, säger att tanken är god, men om resurser inte läggs till är saken svår. En recession gör att pengarna inte skjuts till.

Men vad göra med byggnaderna 2014? Lappvikens sjukhus har stått öde och med facit i hand ser man att de vackra kulturmärkta byggnaderna har fått förfalla och tomten står outnyttjad. Wahlbeck som nu jobbar som utvecklingschef för Mentalvårdsföreningen diskuterar möjligheter.

Kan en talkoförening rusta upp sjukhuset? Päivi Storgård säger att det är en skam att man låtit huset förfalla och musiker Kristian Meurman från Pro Lappviken att det är oförskämt att det inte blivit av.

Vad har staden gjort? Risto Heikkinen menar att man försökt reparera, men man har inte haft resurser.

Frågan om Lappvikens unika sjukhusmiljö går vidare, men aktivister inom gruppen Lapinlahden Lähde - Lappvikens källa försöker göra det bästa av situationen.

Lappvikens sjukhus nu

Yusuf Mubarak hörde till de somalier som kom till Helsingfors järnvägsstation med tåg från Moskva i början av 90-talet. Järnvägsstationen var porten till en ny stad, ett nytt liv efter inbördeskrigets Mogadishu. Resten av familjen blev där och kort efter avfärden tog inbördeskriget helt över staden. Det var omöjligt att leva där. Och alla som kunde, flydde.

Järnvägsstationen var min första kontakt till Finland och varje gång jag går där minns jag väldigt klart hur det var. När jag kom var det sommar och jag minns att jag frös i den finska högsommaren.

“Inbördeskriget i Mogadishu var verkligen ovärdigt. Våra hem plundrades, kvinnor våldtogs, också flickor, Många släktingar och vänner dödades/.../tre av dem hörde till familjen”― Yusuf Mubarak ur boken "Suomen somalit" 2015

Både Yusuf Mubarak och 31-årige Ahmed Hassan har en speciell känsla för Helsingfors järnvägstation. Här berättar de om sin relation till Hesa som alltid är Hesa.

Somalierna banade vägen och medierna lade ibland krokben

- Det var inte lätt för oss i början på 90-talet, berättar Yusuf. Medierna behandlade oss ofta illa. Det samma upplever jag med irakierna idag. Man fokuserade på negativa nyheter. Om vi jobbade tog vi andras jobb, om vi inte fick jobb var vi lata. Medierna försökte sälja sina produkter med negativa rubriker om invandrare. Varför förstora det negativa? Det är ju dessutom ofta lögn! Och många har traumatiska minnen och känner sig fortfarande kränkta.

- Men mediernas roll har ju förändrats “in the Age of Internet”. De har för länge sedan förlorat sin starka och dominerande roll. Sociala medier ger hörbarhet åt andra röster och nu finns det ett öppet torg för alla. Själv är jag främst aktiv i Facebook kring integrationsfrågor.

Vi behövs här, ni behöver oss― Yusuf

DET HAR GÅTT BRA! säger Yusuf.
Jag har lärt mig språket och har hittat min plats. När jag kom som 23-åring var jag utbildad bilmekaniker. Sedan har jag vidareutbildat mig i Finland och nu är jag it-ingenjör på Nokia. Min fru och jag anlände med ett barn. Nu har vi sju.

Yusuf Mubarak är idag en välintegrerad somalisk finländare, engagerad i både finländsk och somalisk kultur.

Det som man inte alltid förstår här är att våra barn känner sig som finländare. De är födda här och har levat hela sitt liv i Finland.

Jag undrar om Yusuf tycker att det är sorgligt att hans barn är mer finländare än somalier idag. Men det gör han inte. Han är glad att de har det bra i Finland.

De har mycket bättre förutsättningar att lyckas än vi hade när vi kom. De kan språk, utbildar sig och har goda chanser på arbetsmarknaden. Ibland tänker jag att man inte alltid förstår hur mycket invandrare har att ge Finland. Vi behövs här, ni behöver oss.

Ifall man är välintegrerad i samhället är jämställdhet inget problem, men ifall man inte lyckas bli delaktig då blir det stora problem med utanförskap och underläge.

Visst händer det saker som ingen önskar, framför allt bland unga, vilket man ibland ser eller hör om i medierna.

Det är nyheter som säger att det är precis här de unga behöver hjälp för att inte bli utanför samhället, säger Yusuf.

Ibland kände man sig inte trygg på stationen, säger Ahmed Hassan.

Han berättar att det ju fanns människor som inte hade sett mörkhyade i Finland. Han minns när de som småpojkar gick genom järnvägsstationen, på väg från en fotbollsmatch och två gamla damer ville prata med dem, hej, varför har ni kommit, hur länge har ni stannat i Finland; kan ni finska? De tyckte det var en intressant diskussion.

Och visst är det intressant att fundera på hur det är att komma till ett homogent samhälle utan större erfarenhet av invandrare. Och hur vi i Finland har axlat rollen som mottagare. Somalierna på 90-talet röjde vägen. Helt klart ett pilotprojekt.

Vad vill Yusuf säga åt oss?

Finland är ett bra land. Här är fred. Här behövs invandrare. Låt oss gå vidare tillsammans. “Kaveria ei jätetä” som man säger i Finland. Jag önskar en jämlik behandling av alla.

Vad har hänt på 25 år?

När jag kom fanns det bara en liten grupp utlänningar i Finland. Det har hänt otroligt mycket. Nu hör Finland till EU, vi har en gemensam valuta, öppna gränser, en internationell och nyfiken atmosfär.

Har själv sagt åt mina barn att de skall lära sig svenska― Yusuf

Men ibland bli man förvånad. Läste just en undersökning som berättade att finlandssvenskar upplever rasism i Finland, att de t.o.m. är rädda att tala svenska på offentliga platser. Jag kan inte förstå det!
Man borde vara stolt över sin finlandssvenska minoritet i Finland. Har själv sagt åt mina barn att de skall lära sig svenska.

Vad vill du säga åt nya invandrare som kommer till Finland?

SPRÅKET ÄR NYCKELN― Yusuf

Språket och utbildning är a och o. Om du vill stanna i Finland måste du studera språket, lagen, kulturen, samhället. Och samhället måste hjälpa för att göra integrationen lättare.

Nu är hela prosessen för splittrad. Det finns för många instanser. Man borde koncentrera systemet och samla all service under samma tak. “We need a common ground”. De handlar om att ge möjligheter. Att koncentrera processen skulle försnabba integrationen och göra Finland bättre på att dra nytta av sina invandrare. Man måste lita på invandrare och se dem som en möjlighet. De är värdefulla och kan öppna dörren för nya generationer och visioner.

Man kan jämföra det med att vårda en trädgård. Om du sköter om den får du en god skörd. Om du slarvar går du miste om skörden. Vård lönar sig.

Det är en process som man måste följa upp. Ställ frågan direkt, hur går det? Kom inte efter 10 år och undra varför du inte kan finska. Då är det för sent.
l
Är du samma Yusef som kom till järnvägsstationen 1991?

Visst är jag precis den samma. Men jag har vuxit som människa, blivit äldre, blivit ansvarsfullare, har fått nya tankar och mer erfarenhet. Och en ny kultur.

Yusuf Mubarak; somalisk finländare, medförfattare till boken Suomen somalit 2015 Bild: Yle / Lotta Wigelius-Wulff Finsk litteratur,invandrararbete,invandrare,Invandrare och minoriteter,närbild,somalia

bokpärm Suomen somalit av bl.a. Yusuf Mubarak, förlag Into Bild: Yusuf Mubarak, Eva Nilsson, Niklas Saxén invandrare,litteratur,mångkulturalism,social integration,Somalier i Finland

Yusuf har tillsammans med Eva Nilsson och Niklas Saxén gett ut boken “Suomen somalit” (”Somalier i Finland”).
Den baserar sig på över 80 intervjuer med somalier. Han önskar att den öppnar våra ögon och ökar förståelsen, skapar vänskap och föder nyfikenhet.

När somalierna kom fick de ju själva en ny identitet och blev plötsligt mer annorlunda än de varit hemma, en annorlunda hudfärg och en ny roll som utlänningar och invandrare. Och nu kan man se irakierna som studerar den nya staden bland annat kring järnvägsstationen.

Jag tycker att Helsingfors är en väldigt levande stad, en stad som förändras och under årens lopp har den blivit mer mångsidig, mer av en internationell metropol
― Yusuf

Skulle inte ändra på järnvägsstationen. Du sade just att den är 100 år gammal, men den är verkligt fin, en vacker byggnad. Jag har faktiskt stationen som bakgrundsbild i min bärbara dator.

Yusuf Mubarak utstrålar entusiasm när han talar om Helsingfors Järnvägsstation. Mera om den platsen under olika årtionden får du följa med i Rivet ur arkivet : Järnvägsstationen. 9.9 kl. 18.30,12.9 kl. 22.00 på YLE Fem och på Arenan i 30 dagar

Läs mera:

Från ett krigshärjat Somalia till ett kallt och avvisande Finland

Somalia har kallats världens farligaste land och ett helvete på jorden. Ändå såg man i Finland de somaliska flyktingarna som lyckosökare på jakt efter hög levnadsstandard.

Den elfte september 2001 stannade hela västvärlden upp. Runt hela världen satt människor klistrade framför TV-rutor som visade samma bilder om och om igen. Två flygplan som flyger in i World Trade Center, explosioner, kaos och skyskrapor som rasar samman.

Eftersom terroristattacken mot World Trade Center var så pass synlig svängdes snabbt världens gemensamma mediabevakning mot New York. Det gick att i realtid följa med då det andra planet flög in i en av byggnaderna och många minns bilderna då tornen plötsligt rasar ihop.

Samtidigt visste ingen riktigt hur läget skulle analyseras. Vem stod bakom attackerna och hur skulle USA reagera? Medierna koncentrerade sig mest på att besvara frågan hur det här kunde ske.

Det gör också TV-nytt, som i de första sändingarna visar både ögonvittnesskildringar och analys.

Den tolfte september började redan terrorattackernas omfattning klarna. Tidningsrubrikerna världen över skrek ut tragedin med svarta rubriker.

Samtidigt blev det allt tydligare att USA ville hämnas. Medan offren fortfarande bärgades från ruinerna av World Trade Center, höll George W. Bush tal där han pratade om ett krig mellan det goda och det onda i världen. George W. Bush lovar att hämnas, kosta vad det kosta vill.

Livet i New York försöker återvända till det normala. Röken stiger ännu från platsen där World Trade Center-tornen tidigare stod. Men kanske vardagen ändå innebär något tryggt bland allt kaos.

I TV-nytt från den tolfte september får vi ta del av en del stadsbors oro. Samtidigt intervjuas också politiska ledare och Usama Bin Ladin utnämns som den huvudmisstänkte bakom dåden.

Totalt dog 2 762 av de cirka 17 400 människorna som befann sig i World Trade Center under attacken. Samtliga 265 flygplanspassagerare dog. Av det totala antalet döda var 343 brandmän och 60 poliser. Resterande 2 193 var civila. Dödssiffrorna kommer från kommissionens officiella rapport, de är dock inte helt säkra.

Den tredje dagen efter terrorattackerna mot USA släpps Mohammed Attas bild till pressen. Han var en av de misstänkta terroristerna. Men ännu finns inga officiella kopplingar mellan Atta och Bin Ladin.

Myndigheterna i USA hittar elva namn på arabiska män som fanns ombord på flygplanen, samt en bil full med flygmanualer som anses tillhöra en av männen. Vad som följer är en intensiv jakt på ledtrådar i både USA och Tyskland, där några av de misstänkta studerat.

Samtidigt hålls tysta minuter runt om i en värld som fortfarande är chockad av terrordåden.

Hur behandlades egentligen terroristattackerna den elfte september i medierna? Var bevakningen tillräckligt mångsidig och hur påverkade de olika starka nyhetsbilderna oss? Sådana frågor ställer sig OBS några veckor efter terrordåden.

Vad kan gå fel då en nyhetsredaktion närmast översvämmas med nyhetsmaterial och -bilder av en stor katastrof? Bland annat kan bilder som förvränger sanningen publiceras och i ett hastigt nyhetsflöde är det svårt att skilja mellan sanning och överdrift. Det är till exempel tveksamt om videon av den palestinska kvinnan som jublar efter terrorattackerna den elfte september egentligen är vad den utger sig för att vara.

Efter terrorattackerna mot WTC blev klimatet mot Mellanöstern och araberna ännu hårdare. Många ansåg att USA hade rätt att hämnas, men andra tyckte att det var farligt med en tudelad värld.

Rättvisa, inte bomber, är det enda som hjälper mot terrorism.― Johannes Salminen

Filosof Johannas Salminen talade redan några dagar efter attacken om att det är farligt att hämnas och bomba.

Bin Laden kan ju dödas och Afghanistan bombas ner till stenåldern, men ur ruinerna reser sig nya hämnare, menar filosof Johannes Salminen.

Norrströmmens bro togs i bruk 1986. Den ersatte färjan mellan Storlandet och Lillandet i Nagu. Köandet vid Vikoms färjpass i Nagu var därmed ett minne blott.

Regionalväg 180, eller Skärgårdsvägen, går från Åbo till Houskär. Framför allt förbinder vägen kommunerna i Pargas stad med varandra. När man reste från Pargas till Korpo fick man förr åka med tre färjor. Till Houtskär kunda man åka upp till sju färjor.

Nagu består av 3000 öar, men de flesta bor på Storlandet och Lillandet. Bron vid Norrströmmens sund, mellan Biskopsö (Lillandet) och Ernholmen (Storlandet), ersatte färjan vid Vikom 1986. Vikoms färja utgjorde en flaskhals för all trafik.

Norrströmmens bro är femton meter hög, och alla menar att bron är värd pengarna och allt besvär.

Den sjätte oktober invigdes bron under högtidliga former. Christoffer Taxell, då justitieminister, klipper av bandet till bron.

Bron över Norrströmmen, 2016 Bron över Norrströmmen i Nagu. Bild: Yle/Johanna Ventus biskopsö,bro över norrströmmen,nagu,norrströmmen

Efter att Norrströmmens bro tagits i bruk tog man upp igen diskussionerna kring en fast förbindelse mellan Pargas och Nagu.

X-tra besöker Nagu där redaktör Henrik Ringbom pratar med skolbarn i Kyrkbackens skola om de vill ha bro eller färja över till Pargas.

Åsikterna går isär, vissa menar att det är lugnare och mera miljövänligt att åka färja. De vill inte bli en del av Pargas och ha busar och turister till Nagu.

De sku vara hemskt om Nagu sku få bro och bli ihop med Pargas, för då sku busarna komma.

Andra igen tycker att bro skulle ta bort stressen att hinna till färjorna. Och så sku man slippa det tråkiga köandet.

För företagarna med tunga varutransporter är bro det enda möjliga,

För över tjugo år sedan när jag jobbade som vårdare inom psykiatrin mötte jag patienter som hade levt hela sitt vuxna liv på institution. Gamla människor som i ungdomen hade lagts in på dåtidens sinnessjukhus och sedan blivit kvar, decennium efter decennium.

Kvinnor som ligger i sina sängar i en sjukhussal år 1910 Bild: Yle/ Museovirasto 1910,mentalsjukhus,sjukhus,sjukhussal

I dag är det svårt att föreställa sig hur vården av psykiskt sjuka såg ut för några generationer sedan. Hur man såg på psykisk sjukdom som någonting skamligt eller ett straff från Gud.

Ännu för hundra år sedan var psykiatrin en ny vetenskap i Finland. ”Vansinniga” män och kvinnor och spärrades in på slutna institutioner för att familjerna inte kunde eller ville ta hand om dem.

Om man hade en diagnos eller inte är av sekundär betydelse. Det som räknades var om man kunde försörja sig själv eller inte.

Kvinnos ligger i sina sängar i en sjukhussal år 1905 Bild: Yle / Pohjanmaan museo 1905,mentalsjukhus,sjukhus,sjukhussal

Intagningsgrunderna i början av 1900-talet handlade väldigt långt om fattigdom och sociala problem som ofta kopplades till någon form av moralisk sedeslöshet. Då kunde medicinen komma med lösningar och hjälp genom att diagnostisera någon som mentalt sjuk eller sinnesförvirrad. Man kunde då ansöka om plats på ett mentalsjukhus.

- På det här sättet tolkar jag de här tidiga intagningarna som att det var sociala problem som man löste med medicinska interventioner, säger Jutta Ahlbeck, som forskat i kvinnorna på Själö och deras intagningsgrunder.

Jutta Ahlbeck sitter i Rivet ur arkivets studio Bild: Charlotte Lindroos jutta ahlbeck,rivet ur arkivet

Den fallna kvinnan

När den nya nationen Finland tar sina första stapplande steg i sin självständighet vill man bygga upp ett nytt och rent Finland. Fritt från förfall och dåliga gener. Hälsa blir måttstocken på medborgarskap och nationalitet.

- Rädslan för den fallna kvinnan symboliserar den nya nationens önskan om att få ett så friskt medborgarunderlag som möjligt. Där är moderskapet kvinnornas största uppgift och roll. Ett slags samhällsmoderskap, de ska fostra sina barn, sin familj. Om en kvinna misslyckades med moderskapet blev det ett problem för samhället, säger Jutta Alhbeck.

Patienter förvarades på stora, överbelagda sinnessjukhus. Den enda behandlingen var ofta farliga och tortyrliknande chockterapier, helt utan vetenskaplig grund.

Insulinchocker, elchocksbehandling, tvångströja, omyndigförklaring, tvångssteriliseringar och flera sorters tidig psykofarmaka med svåra bieffekter. Man sökte efter nya sätt att lindra vansinnet.

En kvinna i tvångströja Bild: YLE psykiatri,sjukdom,tvångströja

Lobotomi

På 1940-talet tog man lobotomin i bruk som en vårdmetod i Finland. Man hyste stor tilltro till dess smärtlindrande effekter. Det här berodde på att Egas Moniz, lobotomins fader, vann Nobelpriset för sin uppfinning 1949.

Moniz var professor i neurologi och teorin bakom ingreppet byggde på att hjärnans frontallober styr beteendet, medan känslorna kommer från den del av hjärnan som kallas thalamus. Om man lyckades kapa förbindelsen mellan de två områdena så skulle patienten befrias från de kaotiska eller oroande känslorna som regerade dennes liv, tänkte man.

Att det inte riktigt fungerade vet vi ju nu efteråt. Så man forsatte att söka efter botemedel. Och man kom på att elektricitet kunde fungera ...

En patient skall vara med om ett neurokirugiskt ingrepp. Bild: YLE hjärna,hjärnkirurgi,operation

Elchocker

Elbehandling har använts sedan 1938 då en italiensk psykiater såg att grisar lugnades med elchocker innan de skulle slaktas. Elbehandling, som också kallas för ECT eller elektrokonvulsiv behandling, är en behandlingsform vid flera psykiska sjukdomar.

ECT användes tidigare både som behandling men också som bestraffning på besvärliga patienter. Vi minns den fiktiva filmen Gökboet.

En Siemens konvulsator, ECT apparat från 1960-talet Bild: Wikipedia ect behandling,elchock,konvulsator,psykiatri

Metoden hade dåligt rykte under 1960-70-talen men har under de senaste åren fått ett nytt uppsving i den anglosaxiska världen och i Norden.

Elchocker har visat sig hjälpa vid vissa svåra fall av depression och för den som har självmordstankar i samband med en depression. Huruvida någon får hjälp av ECT eller inte är individuellt. Biverkningarna av ECT är för många svår minnesförlust.

Psykofarmakan gör entré

pillerburkar och vita piller på ett rött underlag Bild: Martti Juntunen/ Yle medicin,piller,tabletter

Hibernal visade sig dock ha mycket svåra biverkningar som till exempel darrningar och skakningar, muskelkramper, rastlöshet, ofrivilligt grimaserande och egendomliga tungrörelser. Hudallergier och missfärgning av hudpartier som utsattes för solljus. Därav begreppet Hibernalhatt.

Andra skonsammare neuroleptika kom snart ut på markanaden, bland andra Haldol och Mogadon. Patienterna blev lugnare, fick mindre ångest och kunde eventuellt skickas hem.

Ett gammalt fotografi med två damer som sitter på en bänk Bild: Charlotte Lindroos/Yle foto,lappviken,mentalvård,psykiatri,sjukhus

Men få blev botade, säger Claes Andersson som har lång erfarenhet inom psykiatrin. Claes Andersson medverkar i Rivet ur arkivet om Vansinne.

Claes Andersson berättar anekdoter gällande nakenhet. Bild: Yle/ Fotograf Henrik Leppälä claes andersson,rivet ur arkivet

Mentalvård i vår tid

När jag började jobba på Beckomberga sjukhus i Stockholm hösten 1990 var det ett enormt sjukhus. Med sina 36 avdelningar och över 800 patienter räknades det vara Nordens största mentalsjukhus.

Och då var Beckomberga inte som störst. Det hade varit mycket större. Redan följande år började man stänga och flytta avdelningar till de somatiska sjukhusen närmare centrum.

I dag finns Beckomberga inte längre. De fredade byggnaderna finns visserligen kvar men ingen psykiatrisk verksamhet som förr.

Vi har haft samma utveckling i Finland. Eller avveckling. Man har stängt de stora psykiatriska sjukhusen och omplacerat patienterna. Tänk bara på Nickby, Lappviken och Hesperia sjukhus.

Lappvikens sjukhus utifrån genom en träport Bild: Charlotte Lindroos lappvikens sjukhus,mentalvård,psykiatri

Det är i sig inte vansinne. De stora institutionerna var inte alltid bra för individen. Patienterna blev institutionaliserade och förlorade sin förmåga att klara sig på egen hand.

Men inget kom i stället när institutionerna stängde sina dörrar. Öppenvården lovprisades men i Finland slog "laman" till i början av 1990-talet och pengarna som var tänkta att satsa på öppenvården gick i andra fickor.

De som då skrevs ut efter 30-40 år på anstalt fick ingenting i stället. Det är vansinne.

Psykisk sjukdom

- För mig har det första igenkänningstecknet när jag är psykotisk och själv förstår att jag är psykotisk, varit den överväldigande känslan av att jag inte kan lita på mina sinnen. Jag får vanföreställningar och tankar om att vara utvald och att jag har någon hemlig mission att rädda världen, berättar Linda Mokko, som har blivit diagnostiserad med bipolär sjukdom.

- Jag har alltid fått bra vård, säger Linda. Hon medverkar också i Rivet ur arkivet om Vansinne.

Bild: Yle/Karin Filén linda mokko,morgonöppet

I dag kan man leva ett gott liv också med en diagnos som för hundra år sedan innebar inspärrning på en sluten anstalt på obestämd tid.

En gunghäst syns i förgrunden och som spegelbild Bild: Charlotte Lindroos drömlik,gunghäst,lappviken sjukhus,Lappvikens sjukhus,mentalvård,psykiatri

Mer om vansinnets historia kan du se i programmet Rivet ur arkivet. Det sänds i repris den 1.8.2016 och finns efter det på Arenan i 30 dagar.

Medverkande:
Jutta Alhbeck
Claes Andersson
Linda Mokko

"Ja han sjungde Ollas Viktor, och det lät särdeles vackert." Lars Huldéns sång om Ollas Viktor som skall emigrera från Finland till det stora landet fick melodi av Kaj Chydenius. Och blev en älskad och kort berättelse om emigrationen som berörde många finländare, i synnerhet i Österbotten.

Lars Huldén berättar att visor är lätta att skriva, rytmen och rimmen hjälper. Texten till låten "Ollas Viktor" handlar starkt om Huldéns egna rötter.

För Ollas Viktor han skall skäppas som en propps til fjärran länder.― Lars Huldén i Ollas Viktor

I Österbotten fanns knappt en gård där det inte fanns någon som flyttat till Amerika, det stora landet. Vissa kom hem igen. Lars Huldéns barndom var fylld av Amerika-berättelser.

Melodin till Ollas Viktor skrevs av Kaj Chydenius till en pjäs på KOM-teatern. Samtidigt kom också en finsk version av låten.

Den finska texten skrevs av Pentti Saaritsa och fick namnet "Mitä lauloi Ollan Viktor". Kaisa Korhonen sjöng låten både på svenska och finska 1968 och 1969.

Vi hör den på finska med gruppen Jos-Agit 1980.