Serien I Krigets skugga behandlar krigsåren i Finland. Intervjuer och arkivmaterial ger en levande bild av livet i Finland under andra världskriget.

Kriget bryter ut

Sovjetunionen anföll Finland 30 november 1939. Hur kändes det när kriget bröt ut? Vi får höra berättelser om dagen då kriget bröt ut och den extremt kalla vintern.

Krigets vardag

Vardagen förändrades och skolorna stängdes, men arbetet på hemmafronten måste skötas. Både ungdomar och kvinnor tvingades arbeta hårt på hemmafronten. Vad gjorde barnen på fritiden och hur påverkade kriget barnens lekar?

Flykting i eget land

Under andra världskriget måste hundratusentals finländare fly från sina hem. En del fick flytta hem efter en tid men vissa förlorade sina hem för resten av sina liv. De evakuerade togs inte alltid emot med öppna armar. Hurdant är det att vara flykting i sitt hemland? Vi får höra berättelser från Karelen, Hangö och Porkala.

Livet vid fronten

Kunde man veta vad man hade framför sig när man var på väg till fronten? Livet vid fronten var inte enbart krigande, utan också vardag och rutiner. Hur såg livet ut vid fronten? Vad åt man och vad gjorde man på fritiden? Också en del kvinnor arbetade vid fronten.

Ung i krigstidens Finland

Mot slutet av kriget började det bli brist på allting. Det krävdes mycket uppfinningsrikedom för att klara av de svåra förhållandena. Med hjälp av samhörigheten klarade man sig igenom de svåra tiderna. Hurdant var det att vara tonåring i Finland under andra världskriget?

Livet efter kriget

Hur återgick man i Finland till det normala livet efter kriget? När kriget tog slut var det dags att återgå till det normala livet,men många hade en känsla av tomhet, ensamhet och osäkerhet inom sig. Ändå skulle man börja arbeta eller studera så fort som möjligt, eftersom krigsskadestånd skulle betalas. Landet repade sig trots att det fanns ont om pengar och varor. Arbetsglädjen och talkoandan var starka i Finland efter kriget.

Det blev nästan en folkrörelse att vilja hjälpa de barn som drabbats av sköldkörtelcancer efter katastrofen i Tjernobyl. På flera håll i Finland och i Europa ordnades rehabiliteringsläger för barnen. En av lägerorterna var Närpes.

Brage Pörtfors i Närpes började som frivilligarbetare, sedan blev han verksamhetsledare på Hoppets Stjärna och hade hand om lägren i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet.

- Jag minns de här barnen hur ynkliga de var när de kom och hur välmående de var när de åkte hem, säger Brage Pörtfors, som blev verksamhetsledare för Hoppets Stjärna i Närpes under den här tiden.

Brage Pörtfors Brage Pörtfors Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik

Brage Pörtfors började som frivilligarbetare som kunde tänka sig att avvara högt två timmar av sin arbetsdag för barnens väl. De timmarna blev till tre veckor och senare till åtta år. Han tackade utan att tveka ja till att bli verksamhetsledare för Hoppets Stjärna.

Det betydde samtidigt att han slutade som företagare.

Sålde sitt företag

- Hoppets Stjärnas ordförande Trygve Erikson frågade mig en fredag om jag kunde tänkta mig att bli verksamhetsledare. Jag tackade ja. På måndagen sålde jag mitt företag, säger Pörtfors.

Det första lägret för cancersjuka barn från Vitryssland och Ukraina ordnades 1995 på Söff i Yttermark.

Barnen på lägret var mellan 7 och 15 år gamla. Hoppets Stjärna tog emot tre grupper per sommar. Läger ordnades också i Borgå, Oravais och Nykarleby.

Hoppets Stjärna samarbetade med en organisation i Vitryssland som också skickade sina representanter till lägren. Barnsjukhuset i Gomel valde ut de som var i störst behov av att få komma på lägret.

Alla hade sköldkörtelcancer

Ulla Slama är allmänläkare med sköldkörtelproblem som specialintresse. I mötet med barnen från Tjernobyl blev det klart att det var den banan hon skulle in på i sitt medicinska värv.

- Jag arbetade på akuten och kunde lite ryska och träffade de här barnen och pratade med deras läkare. På det sättet kom jag in på det här området, säger Ulla Slama.

Hon har hållit flera föreläsningar om tjernobylbarnen.

- Vi har haft ungefär 250 barn på rehabiliteringsläger i Närpes och alla hade sköldkörtelcancer, säger Slama.

Kan utveckla cancer efter 60 år

Barnen drabbades hårdast efter tjernobylkatastrofen eftersom de var mer mottagliga för strålningen, förklarar Slama.

- Den radioaktiva joniserande strålningen förändrar det genetiska materialet, speciellt hos barn. Förändringen kan leda till att cancer utbryter i sköldkörteln.

Strålningen kan leda till att cancer bryter ut även senare i livet eftersom förändringen sitter kvar hela livet.

- Till och med sextio år senare kan cancer bryta ut på grund av strålning som man fått i barndomen, säger Ulla Slama.

Flera av de barn som deltog i lägren var spädbarn när katastrofen inträffade 1986.

- Jag minns många mammor som berättade att just den där dagen låg babyn i barnvagnen ute på gården och det regnade. Där fick det väl sin början, säger Brage Pörtfors.

"De allra flesta av oss har säkert något föremål hemma som vi vill veta något om. Till exempel hur gammalt det är och vad det är värt". En ung Wenzel Hagelstam värderar antika och mindre antika föremål i Antikbörsen.

Programmet Antikbörsen snurrade 1987, med Carl Mesterton som programledare och experter som Wenzel Hagelstam, Ghita Nordlin och Fjalar Sundvik. Wenzel Hagelstam berättar om konceptet för Mesterton.

I början av mars 1987 befinner sig Antikbörsen i Borgå i FBK:s hus. Borgåborna får visa upp sina vindsfynd. Experterna Wenzel Hagelstam, Ghita Nordlin och Fjalar Sundvik värderar bland annat silverföremål och gamla kärl.

Fjalar Sundvik tar itu med den gamla ryska fruktkastrullen som Mesterton viftar med ovan. I en sådan kunde man koka sylt så att mässingen avgav syra och konserverade sylten. Det vackra fruktkärlet är troligen från 1920-talet. Dylika kärl är eftersökta, så Fjalar och Ghita menar att man kan få upp till 400-600 mark för ett sådant.

Ghita har iklätt sig brandhjälm när hon skall värdera FBK:s gamla kaffepanna. Den är från början på 1900-talet, och hör inte till släckningsutrustningen, endast till eftersläckningen.

Experterna bekantar sig dessutom med restaurering av antika föremål tillsammans med Airi Kallio, samt diskuterar gamla leksaker. Carl Mesterton är programvärd och gäst är guldsmidesexpert Berndt Lindholm.

I juni är Antikbörsen på Ständerhuset i Helsingfors. I Borgarståndets sal värderar experterna bland annat en gammal kikare, pappersdockor och ett rikt utsmyckat kabinettskåp.

Else-Maj Riska har hämtat ett porslinsfat hon har fått av en gammal tant. Fjalar och Wenzel tror att det sexkantiga, empireinspirerade fatet är Popoff-porslin från Ryssland, och kanske från början av 1800-talet. Fatet är dock limmat och lappat med lack, så det är svårt att beräkna värdet.

Gäst i Antikbörsen är Torsten Edgren från Museiverket, specialist på tullning av antikföremål. Som experter fungerar Wenzel Hagelstam, Ghita Nordlin och Fjalar Sundvik. Programledare är som vanligt Carl Mesterton.

I Ekenäs är Pontus Nordling programvärd när man träffas i en Hultmansk industribyggnad. Sjöhistoriker Henry Forsell deltar för att bedöma en kaptenstavla.

Wenzel Hagelstam värderar en gammal omarbetad spegel från 1700-talet till under 10 000 mark, men skulle den ha varit i bra skick hade den närmat sig 15 000.

Fjalar och Ghita får tala om silverservisen i nyrenässans ovan. Den är av nysilver och utomlands kunde man tänkas få omkring 500 mark för den.

I Åbo träffas man på Åbo Svenska teater. Där får Wenzel bland annat beundra en promille av allt gammalt porslin som Håkan Sandström samlat på sig, framför allt från Trätorget i Åbo.

Alla produkter Sandström har hämtat är finländska, de flesta Arabia och från början av 1900-talet. Då var Thure Öberg konstnärlig ledare för Arabia. På Arabia använde man först Rörstrand-modeller, men under Thure Öbergs ledning övergick man till eget. Öberg var framför allt förtjust i jugend. Priserna på Öbergs porslin varierar från 200 mark till 2000 mark.

När Antikbörsen besöker Mariehamn, Åland får vi se en mängd värdefulla tavlor. Dessutom värderar experterna handarbeten, en sälbössa, skridskomedar, en dopklänning, en virkring, samt prydnadsföremål och kärl.

Den gustavianska stolen Wenzel och Fjalar beundrar ovan är ovanlig och vacker. Den är värd omkring 5000 mark, trots att den är ommålad på 1800-talet.

Tillsammans med experterna Wenzel Hagelstam, Fjalar Sundvik och Ghita Catani bekantar vi oss med österbottniska folkliga traditioner och föremål på Stundars friluftsmuseum i Korsholm.

Sjukhuskemist Beata Jeglinsky har hämtat många gamla föremål, bland annat trevliga pärlörhängen. Wenzel Hagelstam berättar att de är ryska, 14 karats guld och naturpärlor, de är ungefär från 1850. Och värdet kan vara ungefär 2000-3000 mark.

Tio år senare, 1997, startade Yle långköraren Antiikkia, antiikkia. Programmet bygger på ett brittiskt koncept, Antiques Roadshow, som började redan 1979. Sveriges motsvarighet Antikrundan körde igång 1988.

Riki Sorsa var en musikalisk mångsysslare. Han sjöng allt från barnvisor till reggae-rock, både på finska och svenska.

Sorsa föddes 1952 och växte upp i Helsingfors. Sorsa är son till balettdansösen Margaretha von Bahr och företagaren Esko Sorsa, och halvbror till musikproducenten Robert von Bahr.

Startskottet för Riki Sorsas musikkarriär blev då han kom med i ESC 1981 med låten "Reggae OK", skriven av Jim Pembroke. Sorsa placerade sig på en sextonde plats av tjugo deltagare.

Kikiki kikiki - en klagande röst, bor i hans bröst.

En av Riki Sorsas största bravurer är "Aftonfalken", skriven av Pugh Rogefeldt och Ulf Lundell. "Aftonfalken" har Sorsa sjungit både på svenska och finska. Pontus Dammert ber honom framföra den i programmet Nattveranda 1994.

I Nattveranda sjunger han också sin senaste stora hit "Joki", med nästan naturlyrisk text. Det är ursprungligen en amerikansk låt, "Boat on the river" med text av Tommy Shaw. Den finska texten är av Pia Partanen.

Riki Sorsa diskuterar sedan med Pontus Dammert om musikkarriären och modersbundenhet.

Vi får höra Riki Sorsa sjunga Hectors låt "Jos sä tahdot niin" på svenska. Bo Carpelan har översätt låten till "Om du vill det så". Jukka Hakoköngas spelar dragspel.

Riki Sorsa har också sjungit barnvisor. I Buu-klubben framför han Henrik Huldéns söta sång om Vingelvam.

Bettina Sågbom intervjuar Riki Sorsa 2002. Hon är mycket ivrig, för det visar sig att de har varit på samma fest i Hangö. Där satt Riki Sorsa mycket nära henne. Själv minns han inte den festen.

Riki Sorsa och cancern

Livet förändrades för Riki Sorsa 2006. Han diagnosticerades med strupcancer. Sorsa genomgick behandling, slutade röka och blev frisk. Han fortsatte med musikkarriären och livet.

Men i november 2015 återkom cancern, nu som lungcancer.

Sorsa talar ut om sin sjukdom, döden och vården i Finland i Efter nio.

Ni måste komma ihåg att man spyr och man blöder i en sådan här situation, och hela tiden finns det vänliga människor omkring som tvättar och torkar upp.― Riki Sorsa

Riki Sorsa var mycket rädd för döden, men han prisar vården i Finland. Människor som vill ens bästa, som gör ett mycket bra jobb för en mycket dålig lön.

RIki Sorsa dog i maj 2016.

Den 12 maj firar vi Snellmansdagen efter Johan Vilhelm Snellman. Men vem var han egentligen och varför har han en egen dag, staty och gata i Helsingfors?

Johan Vilhelm Snellman var en finländsk filosof, författare och journalist. Han hade en avgörande roll i att utveckla Finland till en självständig stat.

Snellman arbetade för att förbättra det finska språkets ställning, för att utbilda det finska folket och för en egen, finländsk valuta. Han inledde den nationella debatten och samhällskritiken i Finland - han var en kritisk man med idéer som många upplevde vara besvärliga.

På Snellmans födelsedag den 12 maj firas finskhetens dag. Egentligen är det intressant att Snellman, som kom från en svenskspråkig bakgrund, kände så starkt för det finska. Han ägnade sitt liv åt att stärka det finska språkets ställning i samhället.

J. V. Snellman, fotografi av porträtt av C. P. Mazer. J. V. Snellman Bild: Jaeger Johannes (kuvaaja), Mazer Carl Peter (alkuperäisen kuvan tekijä), Historian kuvakokoelma, Museovirasto.

Huset där Snellman föddes i Stockholm. Huset där Snellman föddes i Stockholm. Bild: Rich. Blomdahl's Fotografi-Atelier (kuvaaja), Historian kuvakokoelma, Museovirasto.

Studerade med Runeberg och Lönnrot

J. V. Snellman föddes i Stockholm i Sverige den 12 maj 1806. Hans far var en framgångsrik sjökapten, som liksom hans mor var hemma från Österbotten och kom från en tjänstemannasläkt.

Familjen flyttade tillbaka till Österbotten år 1813, till Gamlakarleby. Ett år senare, när unga Johan Vilhelm bara var åtta år gammal, dog hans mamma i barnsäng när hon födde hans sjätte syskon.

Johan Vilhelm skickades till Uleåborg för att bo hos en släkting och gå i Uleåborgs trivialskola, som den enda ur familjens barnaskara. I den Snellmanska släkten fanns många människor som hade nått upp till en hög position i samhället och också Johan Vilhelm var tänkt att få en gedigen akademisk utbildning. Finska lärde sig Johan Vilhelm av sina skolkompisar.

Snellman blev student när han var 16 år gammal. Han påbörjade sina studier vid Åbo Akademi år 1822, samma år som både Johan Ludvig Runeberg och Elias Lönnrot, som blev hans goda vänner.

J. V. Snellman. JV snellman Bild: Yle arkisto

Elias Lönnrot. Elias Lönnrot Bild: Suomalaisen kirjallisuuden seura /Creative commons /Public domain

J. L. Runeberg JL Runeberg Bild: Yle kuva-arkisto / D F Hirn

Snellman läste historia, litteratur, grekiska och filosofi och var allmänt aktiv i studielivet. Han deltog också flitigt i det så kallade Lördagssällskapets verksamhet med Runeberg och Lönnrot och diskuterade politik, konst och filosofi.

Snellman gav ut flera skrifter och artiklar både i Finland och i Sverige. I sina texter tog han bland annat ställning till frågor som berörde staten, utbildningen och den nationella ekonomin. Snellmans skriverier gjorde honom känd och han kom att betraktas som en del av den unga intelligentian, tillsammans med Runeberg samt sådana som poeten J. J. Nervander och författaren Fredrik Cygnaeus.

Radikala idéer för sin tid

Den unga Snellmans idéer var långt ifrån alltid uppskattade och de gjorde att han stötte på olika motgångar under sin karriär. Vissa tyckte att han var en uppviglare och rentav fanatiker.

Hurudana var då de värderingar som Snellman försökte sprida? Snellman menade att nationalkänslan var kärnan i en stat. På Snellmans tid talade majoriteten av folket finska medan de översta sociala skikten så gott som uteslutande var svenskspråkiga. Svenskan var maktens språk och finskan allmogens språk, även om det fanns svenskspråkiga också i de lägre samhällsklasserna.

Snellman hörde till sin tids mest inflytelserika fennomaner. Han ansåg att det finska folket behövde få utbildning på sitt eget språk, vilket de inte fick på den här tiden. Det fanns varken utbildning eller litteratur på finska. Snellman tyckte att det finska folket var i behov av ett statligt och kulturellt uppvaknande.

Den bildade delen (Svensken) har icke en gran intresse för de obildades (Finnens) andeliga eller lekamliga förkofran. Skåda omkring Dig och se, hvilken styrande som röres af en landsorts lekamliga elände, eller hvilken Universitetsman på en minut lägger sitt hufvud i blöt för finska allmogens upplysning.― Snellman i ett brev till Fredrik Cygnaeus och Bengt Olof Lille år 1840.

Snellman var emot det ryska styret som härskade över Finland. Han ville stärka nationen Finland och krävde att Finland skulle göras självständigt. Det här gick hand i hand med hans tankar om att lyfta finskan till kulturspråk, finskan och ett starkt finskt folk behövdes som en del av det finländska nationsbygget.

Många av Snellmans frisinnade tankar var i strid med den rådande samhällsordningen. Det gjorde honom impopulär bland de ryska makthavarna och ledde bland annat till att han blev avskedad från sin post som docent i filosofi vid universitetet, där han hade krävt att själv få välja vad han föreläste om för de studerande.

Snellman ansåg alltså att finskan skulle upphöjas till kulturspråk på samma sätt som svenskan och inte nog med det, de svenskspråkiga, bildade klasserna skulle enligt hans mening förfinskas. Han drömde om att skapa en helt finskspråkig nation.

"Finland kan intet med våld; bildningens makt är dess enda räddning", skrev Snellman år 1840. Den bildade klassen måste tillägna sig folkets tungomål och utveckla det till ett kulturspråk.

Snellman ventilerade sina idéer aktivt i olika dagstidningar och i skrivna verk som han gav ut. Han uppmanade människor att engagera sig i samhälleliga orättvisor och förbättra i synnerhet de fattigas och kvinnornas ställning.

Skakade liv i nationalkänslan

År 1839 åkte Snellman till Mellaneuropa för att studera och där blev hans vision för Finland framtid allt klarare: han ville väcka den finska nationalkänslan till liv.

Folket och nationen var det centrala för Snellmans filosofi. En nation kännetecknades av ett enhetligt språk och en enhetlig kultur, ansåg Snellman.

Snellman kritiserade det finländska samhället och klyftan som fanns mellan ståndspersonerna och de utbildade klasserna och allmogen. Den här klyftan betecknade han till en stor del som en klyfta mellan de finsk- och svenskspråkiga.

Snellman var mest produktiv som filosof i början av 1840-talet när han bodde i Sverige. Där gav han ut den populära boken Om det akademiska studium som kretsade kring teman som han hade förbjudits att föreläsa om i Finland. Läran om staten, som kom ut år 1843, ses som Snellmans viktigaste verk.

J. V. Snellman, cirka 1840. J. V. Snellman, ca 1840. Bild: Historian kuvakokoelma, Museovirasto.

Snellmans samlade verk finns på finska i Elävä Arkisto.

Åter i Finland, närmare bestämt i Kuopio år 1844, började Snellman ge ut tidningarna Saima och Maanmiehen ystävä. Saima riktade sig till de svenskspråkiga medan Maanmiehen ystävä var den enda dagstidningen på finska på den tiden och riktade sig till jordbrukare. Maanmiehen ystävä blev väldigt populär, till och med mer populär än Saima som också den fick en viktig plats i kultur- och statslivet. Men efter en tid satte myndigheterna stopp för utgivningen av Saima på grund av det kontroversiella, nationalistiska innehållet.

Snellman fortsatte ändå att skriva i andra tidningar. De flesta av sina texter skrev han på svenska. Han fick medhåll för sina åsikter på många håll.

En högt uppskattad statsman

År 1845 gifte sig Snellman med Johanna Wennberg, som var drygt 20 år yngre än han själv. De fick sju barn av vilka två dog som små. Också Johanna Wennberg dog tidigt, år 1857, och efter det fick Snellman själv sörja för deras fem små barn.

Snellman återvände från Kuopio till Helsingfors år 1850 och fördjupade sig i ekonomiska frågor. Han bekantade sig med hur affärslivet fungerade både i Finland och utomlands.

Snellman Bild: Creative commons/Public domain

Så småningom blev den allmänna inställningen mot Snellman och hans tankar mer positiv och han utnämndes till professor i filosofi vid universitetet. Men i det ryska riket hade man upplöst alla professurer i filosofi, så Snellmans läroämne sades i stället vara vetenskap, etik och moral.

Att Snellman nu kunde bli professor var ett tecken på att inställningen till Storfurstendömet Finland höll på att förändras i Ryssland. Kejsar Nikolai I var död och Alexander II, som var mer liberalt inställd till Finland, hade tagit över. I Finland var inställningen till Ryssland delad och makthavarna ville motverka att stämningen blev mer radikal. Det här trodde man att den ändå förhållandevis moderata Snellman kunde bidra till som professor.

Det axiom, hvarpå allt detta ytterst hvilar, lyder: Finland kan intet med våld, bildningens makt är dess enda räddning.”― Snellman i ett brev till Fredrik Cygnaeus och Bengt Olof Lille år 1840.

Snellman föreläste och gav ut skrifter där han dryftade sina planer för Finlands framtid. De berörde bland annat jordbruket, bankväsendet, skolpolitiken och kvinnans ställning i samhället - saker som förberedde Finland för en kommande självständighet.

Snellman deltog i politiken redan som professor och år 1863 blev han vald till den prestigefyllda posten senator. Tre år senare blev han adlad. Med sin nya status fick Snellman makten att verkligen påverka saker.

Den nationella bildningen hörde till Snellmans hjärtesaker och förutsättningen för den var att det finska språket och kulturen utvecklades. År 1863 skrev kejsar Alexander II under Snellmans språkförordning enligt vilken finskan skulle bli jämställd med svenskan. Förordningen dikterade att det här skulle ske inom 20 år, men i verkligheten tog det 60 år för finskan att bli jämställd med svenskan i språklagen. Snellmans arbete gjorde det hur som helst möjligt för finskan att småningom utvecklas till ett skol- och ämbetsspråk.

Snellman presenteras för kejsar Alexander II år 1863. Snellman presenteras för kejsar Alexander II åe 1863. Bild: Tilgmannin kirja- ja kivipaino (painaja), Kustannusosakeyhtiö Otava (kustantaja), Hausen Werner von (tekijä), Antellin kokoelmat, Historian kuvakokoelma, Museovirasto.

Snellman kallas också för den finska markens fader. Som senator ägnade sig Snellman åt statens ekonomi och införde silvermyntfot för marken år 1865, vilket stabiliserade markens värde. Marken var egentligen redan delvis i bruk sedan år 1860 men nu kom den att ersätta rubeln. På så sätt uppnådde Finland monetär självständighet.

Snellman fick äran att vara den första personen som avbildades på en finländsk sedel. Hans porträtt trycktes på 5 000-markssedeln år 1940. Han fanns också på de gamla violetta 100-markssedlarna från år 1963 till 1986.

JV Snellman på finsk marksedel

JV Snellman på finsk marksedel

Missväxtåren på 1860-talet satt sin egen prägel på Snellmans senatorstid. Då hade den dåliga skörden katastrofala följder och många led av hungersnöd. Snellman som ansvarade för statsfinanserna såg till att Finland tog lån för att köpa säd, men man har också pekat ut Snellman som delskyldig till att så många människor dog av svält under de här åren.

Man kan säga att Snellman redan tidigt blev en slags kultfigur. Han ansågs vara en stor filosof, finskhetsförespråkare, ekonom och samhällsdebattör ända till sin död. Han har beskrivits som en envis och hetsig debattör, som underströk vikten av bildning och kultur. Han övervägde ändå sina ställningstaganden noga och ändrade sig sällan i sina politiska ställningstaganden under sin karriär. Han var skicklig på att driva saker som var viktiga för honom framåt även om det ofta gjorde honom impopulär hos en del människor.

Även om Snellman var filosof lämnade han visserligen de största avtrycken på annat håll i samhället. Många av de förnyelser som han lyckades driva igenom hann han aldrig se gå i uppfyllelse.

Snellman dog år 1881 på sitt sommarställe i Kyrkslätt. Han blev begraven på Sandudds begravningsplats i Helsingfors och på begravningen talade bland annat Zacharias Topelius.

Snellmansdagen är den 12 maj

Snellmansdagen firades med pompa och ståt i synnerhet i slutet av 1800-talet. Dagen blev officiell flaggdag på 1950-talet och kopplades ihop med finskhetens dag.

På Snellmans 100-årsdag år 1906 ordnades stora folkfester runtom i landet och då grundade också författaren Johannes Linnakoski finskhetsförbundet, Suomalaisuuden liitto. Förbundets syfte är att främja finskheten och den finskspråkiga kulturen.

Snellmans staty Bild: Pekka Sipilä /YLE

I samband med Snellmans hundraårsdag uppmanade Linnakoski i fennomanins anda finländarna att förfinska sina namn, vilket ledde till att närmare 70 000 människor bytte sina ofinska namn till finskklingande sådana under åren 1906 och 1907. Namnet Candelin blev Kannisto, Achrén blev Arvelo och Bergroth blev Vuorenjuuri, för att nämna några exempel.

I dag firas inte Snellmansdagen längre på något speciellt sätt - få kommer ihåg att den över huvudtaget infaller den 12 maj. Till Snellmans födelsedags 200-årsjubileum år 2006 ordnades varierande jubileumsprogram runtom i Finland för att göra Snellman känd igen och påminna om hans arbete.

Snellmans staty finns framför Finlands bank på Snellmansgatan. Den avtäcktes under festligheter år 1923.

Källor: SKS Biografiakeskus: Snellman, Johan Vilhelm, Suomalaisen kirjallisuuden seura: Fennomania, Språktidningen.se: La langue du perkele, Filosofia.fi: Snellman, Johan Vilhelm, Aalto, Satu: Suuri perinnekirja (Karisto 1999), Seljavaara m.fl: Juhlat alkakoot (WSOY 2005), Snellman200.fi

Gatustafetten är den tyngsta stafetten av alla. Men det stör inte barnen som springer. I början löpte endast pojkar gatustafett, men från 2013 har också flickor på andra stadiet fått springa gatustafetten.

Från början var det endast pojkar som löpte i terrängen. Stafetten löptes av pojkar från lågstadiet (stora och små skolor i skilda tävlingar), högstadier samt gymnasier och fackskolor. I synnerhet när de stora lågstadieskolorna startar är det trångt.

I terrängen står killarna och väntar då gatustafetten börjar. Det finns inget annat att göra än att stretcha och värma upp sig tills kamraterna kommer.

Sträckorna är olika långa, vissa med uppförsbackar, vissa neråt, och den sista sträckan på stadion kan vara avgörande om många löper jämnt.

Vöra samgymnasium är favoriten i gatustafetten för gymnasier 1988. Och man löper starkt. Men Vöråkillarna blir slagna av Borgå gymnasium, som tar sin första gatustafettmedalj någonsin. Gymnasiet Lärkan förvaltar sin tradition att man inte behöver skynda sig så mycket.

Borgåpojkarna sammanfattar sin dröm efter segern: "Jos saisi kerran kuussa" (Om man skulle få en gång i månaden).

Nittio pojkar i lågstadieklasserna startar 1988. I startens trängsel är det svårt att hushålla med krafterna, som behövs på de långa banorna mellan 670 och 840 meter. Lagmans från Jakobstad vinner överlägset för andra året i rad. Och i de små skolornas klass är det Harrström från Korsnäs som vinner.

Högstadiepojkarnas gatustafett 1990 börjag med en lång etapp som löps i duggregn. Sursik kommer först in på stadion, men Kyrkslätt och Vasa går förbi. Kyrkslätt vinner, Vasa får silver och Sursik brons.

Sedan ser vi lågstadiepojkarna löpa i terrängen. Yttermark vinner de stora skolorna och Harrström, Korsnäs de små skolorna igen.

Och så är det finalen i gatustafett 1990 för gymnasie- och fackskolor. Här är Vöra samgymnasium favoriten igen. Och Vörå löper starkt, vinner och gör karnevalrekord med tiden 12:06:42. Borgå blir tvåa, Nykarleby trea.

Kråkö vinner 2000 som en klar etta från de små lågstadierna. Som en bra tvåa kommer Dalsbruk och på tredje plats Forsby. I de större lågstadiernas gatustafett deltog hela 111 lag. Purmo hade satsat mycket och det ledde till en seger före Övermalax och Seminarieskolan.

Från gymnasiernas gatustafett 2000 fattades förra årets vinnare, Ekenäs. Trots det blev tävlingen hård. Segraren bland gymnasierna blev Vörå med en knapp sekund före Karleby. På en tredje plats kom Grankulla.

I det första klippet börjar vi med lågstadier, småskolor, där tre österbottniska skolor tar medaljer. Jacob Svedman från Pjelax, Närpes löper förbi Rejpelt på stadion. Rejpelt tar silver och Petalax brons.

När de stora lågstadieskolorna startar är det trångt med 134 lag som löper iväg. Kyrkfjärden från Ingå vinner. Det är inget fel på att vinna, menar pojkarna. Blomängen från Helsingfors och Oxhamn från Jakobstad tar också medalj.

Sällan har det varit så jämnt och starkt då en mängd killar löper in på stadion. Ett fjärde stafettkarnevalsrekord slås då Kristinestad vinner med 8:21:5.

Från 2013 har också flickor på andra stadiet fått springa gatustafetten.

Läs mera:

Stafettkarnevalen i åttio klipp – från växlingsdramatik till hejarklacksjubel

Stafettkarnevalen är en unik tillställning. Där deltar alla skolor i Svenskfinland i löptävlingar tillsammans. Men karnevalen handlar inte bara om att springa och växla. En lika viktig tävling utspelar sig på läktarna. Här får man äta lakrits och skrika sig hes när man hejar på sin skola.

Nordiska videolistan, som började snurra 2001, var Programmet för nordisk musik. Nordiska videolistan hade inga musikaliska gränser, endast geografiska gränser. På webben fick man rösta på sina favoriter. Från 22 Pistepirkko och HIM till Björk och Röyksopp.

Programledare Micaela Metso säger från första början att Nordiska videolistan är ett program där det inte skall talas om Rundradions digitalisering. Trots att programmet sänds på FST:s digitala kanal (och ibland på TV 1 och TV 2) skall man här koncentrera sig enbart på musikvideor.

I de flesta andra program spelas amerikansk och engelsk musik, därför har Nordiska videolistan valt att koncentrera sig enbart på låtar gjorda i Norden; Finland, Sverige, Danmark, Norge och Island. Kanske till och med något från Färöarna skall hitta in i programmet.

Den absolut första videon i den Nordiska videolistan är HIM:s "Pretending", tätt följd av 22-Pistepirkko med "This Time" och danska Safri Duos "Samb-Adagio".

Micaela påminner att man måste se på videorna, inte bara lyssna på musiken. Hon gillar videon till det finska bandet Campaus låt "People". Det svenska bandet Shebang framför sin låt "Romeo" (från ungdomsfilmen "Eva och Adam"). Det norska bandet Briskeby med "Wide Awake" har vunnit flera priser.

Till sist får The Rasmus framföra "Chill" och Joakim Hillson "Pussel".

I det andra avsnittet av Nordiska videolistan får vi nya utmanare. Först ut är Suburban Tribe med "Frozen Ashes". Och mot slutet hör vi Nina Persson från Cardigans. Persson har gjort solokarriär under namnet A-Camp. Vi ser videon "I can buy you" (ungefär vid 35:00).

I den tredje delen av Nordiska videolistan får vi Bomfunk MC's för hela slanten. Men först är det A-Camp och Björk med Hidden Place. Raymond Ebanks intervjuas, och vi får se musikvideon "Supereletric" spelas in. Också Bomfunk MC's stora hit "Freestyler" (c. 31:00) kan man njuta av.

Finskspråkig rap kommer in på Nordiska videolistan med Fintelligens (Iso H och Elastinen) och "Pää Pystyyn".

Björks "Hidden place" har tyvärr gått nedåt. Micaela undrar om det beror på att videon handlar om äckliga saker, kroppsutsöndringar och slem. Och när de byter plats, som när man åt snorkråkor som barn. Däremot är den mycket vacker som video.

Micaela tangerar terrorattacken mot World Trade Center i New York den 11 september. Hon nämner att vissa artister inte vill uppträda på grund av terrorhotet. HIM uppträder ändå.

I Nordiska videolistan ser vi inte den mest sålda artisten i Finland, Jari Sillanpää, men däremot Bomfunk MC's med "Superelectric".

Micaela är ytterst glad av att på tredje plats hitta Vasabon och finlandssvenska Mirella med "It's Monday again" (00:28). På andra plats hör vi faktiskt HIM igen, med "In Joy and Sorrow" (00:33).

Legendariskt fortsätter The Rasmus att toppa Nordiska videolistan med "Chill".

I den femte delen har fyra videor åkt ut och nya utmanare kommit in. Först hör vi Emmi med "Crashing down". Hårdare toner får svenska Backyard Babies dra med "The Clash".

Efter Fintelligens på tionde plats berättar Micaela att det har gått dåligt för HIM. Bandets ena video har fallit ut, den andra har fallit från andra plats till nionde.

Så hör vi Bo Kaspers Orkester: "Ett Fullkomligt Kaos". Och Daniel Lemma, den svenska artisten som blev känd från filmen Jalla, jalla. Låten heter "If I used to love you".

På fjärde plats hör vi The Ark med "Echo Chamber", the Rasmus har fallit bort från första plats, och tar nu brons. Vasabon Mirella tar silver. Så hör vi en ny utmanare; Tess med "Viva lámor".

Sist men inte minst presenteras den nya vinnaren. Det är The Crash med den otroligt fina låten och videon "Lauren caught my eye".

Rekordmånga har röstat på Nordiska videolistan inför det sjätte avsnittet. Den första utmanaren är ett finskt band som heter Nightwish. Vi hör deras version av Gary Moores "Over the hills and far away". Micaela lottar också ut en skiva med Nightwish.

Det finska bandet Bitch Alert med "Sandy" har tagit sig in på listan. Daniel Lemma får i Yles Stora Smedja säga ett par ord om "If I used to love you". HIM har igen klättrat uppåt på listan med "In joy and sorrow.

Bomfunk MC's singel "Super Electric" har redan sålt platina i Finland och på Nordiska videolistan har videon en femte plats. Emmi är på plats nummer tre med "Crashing down", tvåan blir Mirella. Överlägsen vinnare är igen The Crash.

I det sjunde avsnittet bekantar man sig med nya låtar. Utmanare den här veckan är danska humorgruppen Toy-Box med "Superstar" och svenska Lambretta med "Bimbo". Så ser vi Patrik Isaksson med "Ruta ett" och danska Safri Duo med danslåten "Played-a-live".

För övrigt rullar listan på med samma artister som förra veckan. The Rasmus är på fjärde plats, Nightwish på tredje och på första plats denna vecka är Emmi med "Crashing down". Hon är också nominerad till Best Music Award av MTV Europe.

Nordiska videolistan presenterar i avsnitt 8 nya utmanare. Först är det en grupp som skall spela med Rammstein, nämligen den norsk-svenska gruppen Clawfinger. De är aktuella med ett nytt album och en ny låt: "Out to get me". Den andra utmanaren är svenska Infinite Mass med "Bullet".

Det svensk-finska bandet Black 'n' Becker med "Learning to live" har kommit in på nionde plats. Micaela Metso berättar att snyggingarna spelats mycket på Radio X3M.

Förra veckans utmanare Lambretta med "Bimbo" kom in rakt på fjärde plats. Micaela gillar låten och sångaren. De tre bästa har bytt ordningsföljd. Nu är Nightwish etta, på andra plats Mirella och först på tredje plats finns The Crash. Men eftersom videon och Teemu Brunila som sjunger är så underbara så spelar Micaela Metso den ändå.

Det nionde avsnittet bjuder igen på överraskningar. Nya låtar är bland andra Le Fox med "Hello Space", Peel med "Natalie Somewhere", Markoolio med "Rocka på!" samt Roxette med "Milk and toast and honey".

The Crash har återtagit första plats och tippat ner Nightwish och Mirella. Efter Crash får vi höra en ny utmanare, finska Killer med kopplingar till Kwan och the Rasmus. Här med låten "All I want".

Den första utmanaren i del tio är den norska gruppen Röyksopp med "Eple". Det är sällan Micaela ser en musikvideo och tänker wow, men det gjorde hon med den här.

Jag satt och stirrade mig igenom den här en hel kväll!― Micaela Metso om Röyksopps Eple

Sedan intervjuas artisten Bosson, som slagit igenom i USA. Han har gjort musik med Britney Spears och Nsync. Vi får höra hans "I believe" .

I tävlingen kan man vara lycklig och vinna ett Markoolio-paket, om man vet vad han heter på riktigt.

Förra veckans utmanare Killer med "All I want" gick direkt in på första plats . Den sista utmanaren är danska snyggisen Erann, med låten "Still believing".

I det elfte avsnittet hör vi nya utmanare och nya låtar. Först danska Frogstone med "The right way", Prime STHLM med "I'm Stupid (don't worry 'bout me)" och Fintelligens med "Heruuks?"

Nionde plats har övertagits av Röyksopps "Eple". Roxettes "Milk and toast and honey" är på åttonde plats. Roxette skall uppträda med the Rasmus, vars låt "Chill" hittas på tredje plats.

Emmi och Mirella har båda åkt ut från listan. Det isländska bandet Maus har tagit sig in på första plats med "How far is far".

Finska Kwan med "Late" får börja det tolfte avsnittet. Kwan följs av svenska Silverbullit. Men Jukka i Silverbullit kommer faktiskt också från Finland, Österbotten. Jukka berättar (ungefär vid 06:49) att basriffet i låten "Star"är snott av en kompis, en viss Joakim Rundt, som är radiopratare på Radio X3M.

Och en utmanar vi också hör är finska Penniless med "Imbecile".

Bandet hette förut Penniless people of Bulgaria, men eftersom det började gå bra för människorna i Bulgarien, så heter man nu bara Penniless.― Micaela Metso

Bosson med "I believe" har kommit upp till femte plats. Lambretta: "Bimbo", Frogstone: "The right way" och Maus med "How far is to far" är i topp tre.

Nordiska videolistan kommer att fyllas på med flera årgångar av videor. Har du minnen av de här låtarna eller annan nordisk musik från 2001? Skriv gärna en kommentar!

I år firar vi att det är 90 år sedan Yle grundades och rundradioverksamheten inleddes i Finland. Yles uppdrag är att finnas till för finländarna, publiken, och därför vill vi också fira tillsammans med er. Som ett led i detta ber vi er att dela med er av era minnen om Yles program, personer och evenemang.

Tack för alla minnen ni delat med er! Ni får mer än gärna fortsätta att dela med er av minnen i kommentarsfältet under artikeln, även om denna insamlingsfas, som har en chans att komma med på Yles stora 90-årskalas på hösten, är avslutad.

Särskilt barnprogrammen väcker ofta minnen och känslor. Berätta gärna vem som är din favoritkaraktär, är det kanske Bärtil eller Pelle Hermanni? Finns det någon nyhetsuppläsare eller nyhetshändelse som särskilt fastnat i ditt minne? Också sändningstiden för nyheter och övriga program har strukturerat många finländares liv. Har du använt tiden för barnprogrammen för att studera, träna eller laga mat? Har du försökt hinna hem till kvällsnyheterna?

Här träffas medlemmar ur X3M:s community IRL, utanför den virtuella sfären. Bild: YLE 3.3.2010,communityträff

Monica Welling var i många årtioenden en välbekant och omtyckt nyhetsläsare Monica Welling Bild: Yle Arkivet monica welling,tv-nytt

Också för många finlandssvenska barn var Pelle Hermanni och t.ex. Nukkumatti en viktig del av barndomens tv-stunder. Pelle Hermanni. Bild: Yle pelle hermanni

I ett lite senare skede kom webben med och bland annat X3M:s community, ett social medium långt före Facebook, samlade en hel generation på webben. Det finns flera communitypar och -barn runt Svenskfinland. I dagens läge är Svenska.yle.fi Finlands största svenskspråkiga webbplats som följer med världens gång 24/7/365, som uttrycket heter.

Här är de minnen som kom in:

Årets festligheter kulminerar den 10.9.2016 i en stor fest med tillhörande festsändning från Musikhuset i Helsingfors. Bland er som delat med er av era minnen bjuds en del in till den stora jubileumsgalan.

Under sina livskraftiga decennier har Rundradion/Yle styrts av tolv män och en kvinna. Det har varit både lugna år och turbulenta tider. Samhällsklimatet och den rådande politiken har styrt både direktörsval och hur programpolitiken sett ut.

O.Y. Suomen Yleisradio – A.B. Finlands Rundradio grundades och inledde sin verksamhet den 9 september 1926. Den första rundradiolagen trädde i kraft år 1927.

Det första året delade många på Rundradions direktörspost. L M Viherjuuri var den första från 2 juni 1926 till 31 mars 1927. Viherjuuri följdes av Yrjö Koskelainen (1.4.1927- 12.10.1927) och prokurist A. Deinert (13.10.1927-7.12.1927).

J.V. Vakio J. V. Vakio, 1930 Bild: Yle bildtjänst 1930,hjalmar woldemar walldén,j.v. vakio,verkställande direktörer,Yle

I december 1927 fick Rundradion sin första egentliga verkställande direktör, Hjalmar Woldemar Walldén, som 1935 bytte namn till Jalmar Voldemar Vakio. Från och med 1944 blev hans titel generaldirektör.

Under Vakios tid etablerade sig Rundradion och blev en viktig patriotisk instans med folkbildningsideal. Vakio ledde Rundradion under två krig och fram till april 1945.

Efter det andra världskriget fick socialismen och vänstern ett uppsving. Socialisten Hella Wuolijoki utnämndes till direktör för Rundradion efter att Vakio avgått den 26 april 1945. Förvaltningsrådet motsade sig detta och hennes ställning var också efter utnämningen omstridd. Wuolijoki kritiserade den krigstida radion och ville föra arbetartankar in i radion.

Hella Wuolijoki gjorde en organisationsförändring och grundade en finskspråkig och en svenskspråkig självständig avdelning. Hon gav också Radioteatern en egen avdelning.

Rundradions förvaltningsråd avskedade utan förvarning Wuolijoki den 22 juni 1949. Man hävdade att generaldirektörens omstridda person väckte misstro mot radion och att detta störde en smidig utveckling.

Efter den radikala socialisten Hella Wuolijoki valde man en borgerlig och opolitisk generaldirektör, nämligen Einar Sundström. Sundström hade kommit till Rundradion redan 1926 som kontorschef, sedan jobbade han som ekonomichef.

Einar Sundström var direktör för Rundradion ända till 1964, då han pensionerades. Han fick vara med om nya tekniska lösningar på radiofronten, det olympiska året 1952 och den turbulenta tiden när televisionen kom till Finland.

1965 lyftes Eino S. Repo fram som generaldirektör, med starkt stöd av president Kekkonen.

Det skedde en stor förändring i det finländska samhället under 1960-talet. Repo var en aktiv samhällsaktör, som uppmuntrade Yles reportrar att utmana samhällsordningen. Under Repos tid genomgick Rundradion många förnyelser och man fick en egen nyhetsredaktion.

Repo blev en omstridd person; uppskattad och kritiserad. Under årtiondet kallades Yles verksamhet skämtsamt för “Reporadio”. Förvaltningsrådet var tveksam till vissa av de radikala förändringarna och Repo återvaldes inte till en ny femårsperiod 1969.

Repo efterträddes 1970 av socialdemokraten Erkki Raatikainen, som kom "direkt från partikansliet". Raatikainens period fram till 1979 brukar kallas Rundradions normaliseringsperiod, efter den radikala Repo-tiden. 1979 valde socialdemokraterna bort Raatikainen, som återgick till att vara redaktör.

Från 1980 till 1989 var statsvetaren Sakari Kiuru generaldirektör för Rundradion. Han ville föra fram en empatisk programpolitik, med program som vanliga tittare kunde leva sig in i.

Kiuru kom att ta del av många diskussioner kring Rundradions och reklam-tv:s roll. 1988 hade reklam-tv ekonomiska problem, och man började diskutera tanken på att reklam-tv skulle flytta över till den kommersiella tredje kanalen. Sakari Kiuru var en drivande part här.

Rundradions förvaltningsråd godkände att man skulle genomföra en kanalreform 1993, och då skapa två kanaler för Rundradion och en tredje kanal för de kommersiella aktörerna.

Den första januari 1990 valdes Reino Paasilinna till Yles generaldirektör. Paasilinna hade jobbat på televisionen som yrkesjournalist sedan 1961 och varit en av Eino S Repos "besvärliga, radikala journalister". Som direktör var Paasilinnas nyckelord Europa, miljö och kultur. Han hoppades också att redaktörerna skulle bli effektivare.

Reino Paasilinna var generaldirektör bara fram till mars 1994. Paasilinna fick ta en del av skulden för att kanalreformen 1993 inte gick så smidigt till.

Arne Wessberg efterträdde Paasilinna 1 april 1994. Wessberg hade börjat sin karriär som ekonomiredaktör på TV 2:s aktualitetsprogram på 1970-talet. 1980 utnämndes han till chef för TV 1. Han var en också en eldsjäl bakom reklamkanalen Kolmoskanava. 1990 flyttade Wessberg över till TV 2 igen. När Wessberg efterträdde Paasilinna blev hans titel verkställande direktör, som det hade hetat fram till 1944. Wessberg var vd fram till 30 april 2005.

Arne Wessberg ville vara nära publiken och tog ställning till exempel till barnprogrammens sändningstider. Wessberg fick en viktig roll då det gällde digitaliseringen av tv-nätet. Han var också med om att fira Yles 75 år.

Socialdemokraten Mikael Jungner tog över som vd för Rundradion den 1.5 2005. Under Jungners tid skedde många förändringar; Jungner lyckades få Yles budget på plus, bland annat genom att skära ner i personalkostnaderna med upp till 1000 årsverken. Yle grundade också en egen nyhetsbyrå och avslutade samarbetet med FNB.

Under Jungners tid öppnades Yle Arkivet på Yles 80-årsdag den 10 september 2006. On-demand-tjänsten Yle Arenan öppnades sommaren 2007.

Mikael Jungner skulle gärna ha fortsatt en annan period, men i februari 2010 meddelade Yles förvaltningsråd att den nya vd:n skulle bli Lauri Kivinen från Nokia Siemens Network.

Den första maj 2010 tillträdde Lauri Kivinen som vd för Yle. Han är den första vd:n med en tillsvidareanställning i stället för ett tidsbundet kontrakt.

Yles finansieringsmodell förändrades år 2013, då tv-licensavgifterna avskaffades och övergick i Yleskatten.

Kuckeli-ku, klockan är sju! Från 1930 till 1963 hördes i Rundradion varje morgon en pigg tupp. Genom åren har många tuppar galt i studion.

Den första tuppen lär ha hörts 1937, "sorgsen tupp från Tavastby" står det på den förstörda lackskivan. När lackskivorna slets ut fick man banda in nya. Ovan hör vi en tupp från den 30 april 1939. På skivan hörs även granntuppar och hönors tysta skrockande, som inte blir ett idogt kacklande.

En lackskiva med tuppens läte från 17.3 1949 En lackskiva med tuppens läte, 1949 Bild: Yle/Ville Matilainen 1949 (wikidata:Q12681687),historia,Lackskiva (wikidata:Q10552871),rundradioverksamhet,tuppläte,Yle

När tuppljud skulle bandas in kunde tuppen leva rövare i radions faciliteter på Fabiansgatan 15. I studion fanns både frön och vatten, möbler och flygel måste skyddas med papper.

Radiogreven och anmälaren Carl-Erik Creutz har berättat att man till jul brukade äta upp tuppen, eller lotta ut den bland personalen.

Ovan hör vi en tupp från 1950. Tuppens glada morgonläte hördes för sista gången den 28 september 1963. Efter det pensionerades tuppen.

På 1990-talet gjorde morgontuppen comeback. Men då var det bara en inspelad tupp, inte en som huserade i Yles byggnad. Tuppen gol för sista gången på nyårsaftonen 2000.

Då den svenska rundradiokanalen genomgick en kanalreform 1997 ville redaktörerna för radio X3M göra upp med gammaldags radio. I jinglen avbröts tuppens galande av ett skott.

Text: Ville Matilainen/Ida Fellman

Mikael Agricola gav ut den första boken på finska och lade grunden för det finska skriftspråket. Han var en sällsynt begåvad man som ledde reformationen av kyrkan i Finland.

Mikael Agricola föddes kring år 1510 i Torsby socken i Pernå. Det finns få säkra uppgifter om hans familjebakgrund och barndom, men klart är att man tidigt märkte att Mikael var ett exceptionellt begåvat barn.

På 1500-talet var Pernå huvudsakligen ett svenskspråkigt område, men man vet inte med säkerhet vilket Mikaels modersmål var. Mikaels hemspråk har de facto varit ett omtvistat ämne - man har hävdat att han måste ha varit finskspråkig, eftersom han behärskade finska så väl. Andra har tyckt att hans modesmål självklart var svenska på grund av hemorten.

Historieböckerna ger ingen klarhet i språkfrågan, men man vet att Mikaels far hette Olof och tror att Mikael fick sitt förnamn efter Pernå kyrkas skyddshelgon. Mikaels mor finns det väldigt få anteckningar om och hennes namn är okänt. Man tror att hon tog över familjens gård med Mikaels tre systrar när fadern dog.

Mikael Agricolas familj var välbärgad och tack vare det hade Mikael fördelen att få gå i skola, vilket var allt annat än en självklarhet för barn på den tiden. Skolor var sällsynta och dyra och för att studera behövdes både pengar och begåvning.

En sällsynt duktig elev

Hette Mikael Agricola i efternamn när han föddes? Nej, han döptes troligtvis till Mikael Olai eller Olavinpoika efter sin far. Namnet Agricola antog han senare för att visa att han kom från en jordbrukarfamilj.

Mikael Agricola fick den bästa undervisningen som fanns att få i Finland på 1500-talet. Skolgången var då väldigt annorlunda än i dag, skolan låg ofta på en annan ort och undervisningen skedde på latin. Därför var det nödvändigt att eleven var klipsk och lärde sig snabbt.

Mikael började i skolan i Viborg kring år 1520. Skolans huvuduppgift på den tiden var att utbilda präster. Mikael studerade bland annat latin, tyska och grekiska och bekantade sig med humanismen och tidiga läror om reformationen.

Sannolikt märkte man att Mikael klarade sig väl i studierna och så småningom blev han skrivare för biskop Martin Skytte. Arbetsuppgiften förde Mikael till Åbo år 1528 där han efter en tid blev coadjutor, som var en respektabel plats som biskopens medhjälpare.

På den tiden var både Åbo och Viborg portar som tog emot influenser från den stora världen utanför Finland. Biskopen som Mikael Agricola jobbade för var i sin tur berest och beläst och en from katolik, men inte heller någon motståndare av reformationen av kyrkan, liksom många andra i Finland var. I sitt arbete fick Mikael en inblick i livet i maktens högsäte.

Gjorde karriär i tiden för reformationen

Så gott som hela 1520-talet hade man varit rädd för att den så kallade lutherska irrläran skulle sprida sig från Europa, men ungefär samtidigt som Mikael Agricola flyttade till Åbo nådde också de första tankarna om en reformation av kyrkan på allvar Finland.

Mikael Agricola vigdes till präst i Åbo. Han predikade efter Martin Luthers latinska postilla, alltså ett verk med Luthers samlade predikningar. Postillan finns bevarad än i dag och innehåller Agricolas egna markeringar och anteckningar. Man kan se hur Agricola verkligen fördjupade sig i Luthers budskap.

Mikael Agricola tog till sig Martin Luthers lutheranism. Marthin Luther (1525) Konst som visades på konstmässan Tefaf i Maastricht 2016 Bild: Lucas Cranach d.äldre. Olja på trä, Senger Bamberg Kunsthandel. konst (verksamhetssfär),konstverk,Martin Luther

Schlosskirche, slottskyrkan i Wittenberg, stod klar när Mikael Agricola studerade i staden. Schlosskirche i Wittenberg Bild: Creative commons /Public domain Wittenberg

Hösten 1536 åkte Agricola till Wittenberg i Tyskland för att studera till magister. På den tiden var Wittenberg ungefär i samma storleksklass med dåtida Åbo. Vid universitetet fanns kring tusen studerande och ett viktigt dragplåster var Martin Luther, dekan vid universitetets teologiska fakultet.

Luther och Agricola kände uppenbarligen varandra för Luther skrev bland annat ett rekommendationsbrev för Agricola till självaste Gustav Vasa, kungen av Sverige. I brevet kallade Luther Agricola förträfflig både till sättet och till hans begåvning.

Samtidigt med Mikael Agricola studerade också tolv andra finländare i Wittenberg, fyra av dem liksom Agricola från Pernå.

Lade grunden för det finska skriftspråket

Mikael Agricola hade en idé som passade bra in i reformationens anda: han ville översätta Nya Testamentet till finska. Det ingick också i Martin Luthers principer, folket skulle kunna läsa Bibeln på sitt eget språk, och i Finland fanns en beställning för evangeliet på finska i skriftlig form.

Agricola påbörjade överasättningsarbetet redan under sin tid i Åbo och bad om understöd för arbetet under tiden i Wittenberg, men det skulle ännu ta över tio år innan Nya Testamentet slutligen gavs ut på finska.

År 1539 återvände Agricola till Åbo som färdig magister. Han blev rektor för Åbo katedralskola och arbetade som rektor i tio år, men fick sluta när han blev osams med kungen som sakta men säkert hade börjat konfiskera kyrkans inkomster på grund av kronans pengabrist. Agricola ville att skolans elever skulle bli präster, medan Gustav Vasa krävde att eleverna skulle arbeta för kronan.

Som en följd av reformationen hade kyrkan tappat makt och präst var inte längre ett lika eftertraktat yrke som förr. Staten och kyrkan skildes åt allt mer och staten tog över uppgifter som tidigare hade varit kyrkans.

År 1543 gavs den första boken på finska ut. Boken hette Abckiria och upphovsmannen var Mikael Agricola. Boken var både abc-bok och katekes och efterföljdes av Rucouskiria, en bok med böner och en kalender, som talade om hur man skulle leva i respektive månad.

Första sidan på Mikael Agricolas Abckiria. Acbkiria av Mikael Agricola. Bild: Creative commons /Public domain Mikael Agricola

Agricola ritad av Albert Edelfelt. Mikael Agricola ritad av Albert Edelfeldt. Bild: Creative Commons/Public domain Mikael Agricola

Det finns inga fullständiga bevarade exemplar av Agricolas Abckiria kvar, bara fragment. Boken koncentrerade sig på det som prästerna lärde ut: den innehöll bland annat de tio budorden, Fader vår och såklart alfabetet. I början av boken uppmanar Agricola det "goda barnet" att lära sig läsandets grunder med hjälp av boken.

I Rucouskiria rekommenderar Agricola bland annat att man äter starka kötträtter på vintern och dricker färskt vin på hösten, eftersom vinet "rensar kroppen". Lakrits är enligt boken bra för lungorna och muskotblommans olja för hjärtat.

Berikade språket med nya ord

Efter att ha blivit avsatt som rektor hade Agricola mer tid att ägna åt sitt stora projekt, översättningen av Nya Testamentet. Det här var en uppgift som Agricola uppenbarligen förhöll sig pedantiskt till, så grundligt gjorde han arbetet. Jämförelsevis tog det bara tre månader för Martin Luther att göra samma översättning till tyska.

Agricola arbetade också som domkapitlets skrivare och översatte många olika kyrkliga verk till finska. Vid det här laget var han en förtrodd och mäktig man, och antagligen en rätt duktig politiker som både folket och aristokraterna litade på.

Så år 1548 blev Agricola färdig med översättningen av Nya Testamentet, Se Wsi Testamentti som verket hette. Han hade varit tvungen att hitta på många nya ord på finska, för mycket av Bibelns vokabulär fanns helt enkelt inte. Allt som allt uppfann Agricola närmare 8 000 finska ord. Av dem finns kring 60 procent ännu i språket.

Agricola hittade naturligtvis inte på den skrivna finskan ur tomma intet, även om han fick uppfinna många av de nya orden. Han använde olika finska dialekter, mest dialekten i Egentliga Finland, och översatte eller lånade ord från andra språk, bland annat svenskan, tyskan och grekiskan. Han var inte alltid konsekvent i sina böcker, utan språkdräkten kunde variera från bok till bok.

Ord som Agricola har utvecklat är bland annat esikuva (förebild), esimerkki (exempel), hallitus (regering, styrelse), juhlapuhe (festtal), korkeakoulu (högskola), muistomerkki (minnesmärke), omatunto (samvete) och pääkaupunki (huvudstad).

Ord av Mikael Agricola

Många av Agricolas ord har också försvunnit ur språket, bland dem rupeemus (på finska tunto som betyder känsla), maistos (makuaisti, smaksinne) och miehulainen (nuori mies, en ung man).

Ord av Agricola som vid det här laget försvunnit ur språket

Men den vanliga finländaren hade på den här tiden liten eller ingen nytta alls av Agricolas verk. Få kunde läsa och böcker var både sällsynta och dyrbara. Böckerna användes i huvudsak av präster, men Mikael Agricola hade för första gången klätt språket i text och arbetat fram en grund som läskunnigheten sakta kunde gro från.

Många av Agricolas ord har också försvunnit ur språket, bland dem rupeemus (på finska tunto som betyder känsla), maistos (makuaisti, smaksinne) och miehulainen (nuori mies, en ung man).

Agricola hörde till sin tids mest begåvade finländare. Han var ovanligt välutbildad och hade en viktig roll i samhället. Han kunde många språk och beskrivs av samtida som en omåttligt lärd man. Agricola ägnade hela sitt liv åt att utveckla det kyrkliga livet i Finland på finska.

Hans mål var egentligen att översätta hela Bibeln till finska, men det lyckades han aldrig med på grund av brist på pengar. Han gav allt som allt ut tio böcker och kostnaderna för dem stod han sannolikt själv för.

Biskop strax innan sin död

Kring 1554 blev Mikael Agricola utnämnd till biskop i Åbo. Den tidigare biskopen hade dött redan fyra år tidigare utan att kungen hade utsett någon efterträdare.

Reformationen hade lett till att kyrkan stod under kronan och inte längre under påven och Vatikanen, och kungen hade ekonomiska och politiska intressen snarare än religiösa. Biskoparna var kungens tjänstemän och Agricola fick i uppgift att kartlägga kyrkans egendom för kronan, en uppgift som han inte var särskilt förtjust i.

Åbo domkyrka uppfördes redan i början av 1200-talet. Domkyrkotornet. Bild: YLE/Rolf Granqvist domkyrkan i åbo,kyrka,åbo,åbo domkyrka,åboland

Gustav Vasa gav inte mycket för folkets andliga fostran. Målning av Jakob Binck. Gustav Vasa, målning av Jakob Binck (ca 1600) Bild: Creative commons /Public domain Gustav Vasa

Mikael Agricola var vid det här laget gift med Birgitta Olofsdotter och de hade en fyraårig son, Kristian. Familjen bodde i ett hus invid Åbo domkyrka.

Agricolas tid som biskop blev trots allt kort. Hans hälsa hade varit dålig och år 1557 blev han sjuk under en fredsbeskickning till Ryssland. Sverige och Ryssland var i krig sedan år 1554 och biskop Agricola hörde till en delegation på hundra personer som hade rest till Moskva för att förhandla om fred.

Agricola dog på vägen hem den 9 april i Kuolemanjärvi socken och blev begraven i Viborg.

Agricolas dödsdag är finska skriftspråkets dag

Under nationalromantiken på 1800-talet i Finland lyftes Mikael Agricola fram som en finländsk storman i stil med J. L. Runeberg och Elias Lönnrot. Stayer av honom står bland annat i Domkyrkan i Helsingfors och i Åbo domkapitels sessionssal.

Agricolas verk innehåller den äldsta finskan som har bevarats i skrift och de är därför mycket värdefulla för språkforskare. De visar hur finska språket såg ut på 1500-talet. Till exempel fanns det språkljud i finskan då som i dag har försvunnit ur språket.

Mikael Agricoladagen den 9 april är det finska skriftspråkets dag. Egentligen var finska språket aldrig Mikael Agricolas primära intresse, utan att finskspråkiga skulle få ta del av Guds ord på sitt eget språk. Före Agricolas tid hade det varit en absurd tanke att en vanlig finländare skulle vara läskunnig, men Agricolas arbete gjorde det möjligt - åtminstone i teorin. Med skriftspråket blev finskan också ett enhetligt språk, då skriften dikterade hur ett ord skulle uttalas och användas.

I dag finns stiftelser och sällskap som har fått namn efter honom och Mikael Agricolapriset delas årligen ut till en förtjänt översättare. På Agricoladagen delar Undervisnings- och kulturministeriet också ut de statliga prisen för informationsspridning.

Mikael Agricolas staty i Åbo. Bild: YLE/Dan Lolax agricola,mikael agricola,staty

Se serien om Mikael Agricola som reformator, diplomat och skriftspråkets fader (på finska):

Källor: Agricola.fi, Biografiskt lexikon för Finland: Mikael Agricola, Seljavaara m.fl: Juhlat alkakoot! Vuotuisia tapoja ja perinteitä (WSOY), Satu Aalto: Suuri perinnekirja (Karisto)

Den 13 april 1976 skedde en av de värsta olyckorna i Finland under fredstid, då en explosion totalförstörde Lappo patronfabrik. I olyckan omkom 40 personer och 60 skadades allvarligt. 64 barn miste en förälder i explosionen.

En tisdagsmorgon i april 1976 exploderade Lappo patronfabrik. Fabriksbyggnaden jämnades med marken. Ett högt svampformat rökmoln steg upp över fabriksområdet och fönsterrutor krossades långt utanför själva olycksområdet. Människor vräktes till marken av tryckvågen ännu 200 meter från explosionen.

Med tanke på räddningsoperationens omfattning förlöpte arbetet snabbt och smidigt. På centralsjukhuset i Seinäjoki och på hälsovårdscentralen i Lappo klarade man av att ge första hjälpen åt alla skadade som i en strid ström anlände från katastrofområdet.

Finlands regering med försvarsminister Ingvar S Melin och statsminister Martti Miettunen sammankallades till krismöte för att undersöka olyckan.

Statsrådet beviljade 600 000 mark i understöd åt dem som lidit skada av explosionen i Lappo.

Över 40 personer omkom i olyckan. De flesta av offren var kvinnor som jobbade på fabrikens laddningsavdelning.

I jordfästningen på kyrkogården i Lappo deltog bland andra president Kekkonen, statsminister Martti Miettunen och försvarsminister Ingvar S Melin. De anhöriga till de döda uppgick till över 5 000. Sorgehögtiden televiserades och många berördes av bilderna på de många vita kistorna utanför kyrkan.

Genast efter olyckan tillsatte staten en olyckskommission som fick i uppgift att undersöka orsakerna till explosionen.

I hela landet väckte olyckan i Lappo stark medkänsla med de drabbade offrens familjer, och det ordnades penninginsamlingar till förmån för barnen. Pengarna placerades i en fond som betalade ut understöd ännu tjugo år efter olyckan.

Lappo-olyckan intresserar fortfarande 1999. Paul Enlund har träffat överstelöjtnant Mauri Prosi som ledde arbetet på platsen och de tekniska undersökningarna efteråt.

Efter år av utredningar kom man fram till att olyckan sannolikt berodde på ett fel i en laddningsmaskinen, troligen antändes krutdamm av en gnista. Men eftersom byggnaden totalförstördes kunde man inte säga med säkerhet hur explosionen utlöstes. Först trodde man det berodde på sabotage eller ett tekniskt fel.

1987, ett år efter olyckan i Tjernobyl, är naturen ännu påverkad av radioaktivt nedfall och strålning.

Tv-nytts redaktör Benita Enqvist intervjuar Olli Pakkala på Strålsäkerhetscentralen om strålningen och farorna med den.

Olli Pakkala menar att strålningen inte är så mycket att oroa sig för. Naturen är inte farlig att vistas i, korna kan beta ute. Däremot kan fisken och svampar ännu innehålla mera cesium än normalt.

Pakkala jämför strålningen med det nedfall som kom från kärnvapenprov som utfördes under 1960-talet. Mängden strålning var ungefär den samma, men nedfallet från Tjernobyl kom intensivt på en gång, medan 1960-talets sprängningar utfördes under en lång tid.

Han säger att det tar ungefär 25-30 år för radioaktiv strålning i naturen att försvinna. Människan påverkas inte i stor grad, men strålningen finns där i naturen.

Japan vägrar ännu 1987 att ta emot komagar från Finland. Finländska myndigheter tycker att Japan har alldeles för stränga becquerel-krav.

Läs mera:

Våren 1986 spred Tjernobyl radioaktivitet och skräck

Natten till lördagen den 26 april 1986 exploderade en av reaktorerna i kärnkraftverket i Tjernobyl. Moln med radioaktiv strålning spred sig i östra Europa och Norden. Men i Finland ville myndigheterna inte skapa panik.

Läs mera:

Missbildade djur i Östra Nyland

Ett år efter olyckan i Tjernobyl föds många missbildade djur i Östra Nyland. Är det en slump eller har det radioaktiva nedfallet inverkat?

Natten till lördagen den 26 april 1986 exploderade en av reaktorerna i kärnkraftverket i Tjernobyl. Moln med radioaktiv strålning spred sig i östra Europa och Norden. Men i Finland ville myndigheterna inte skapa panik.

Tjernobyls kraftverk drabbades av en härdsmälta den 26 april. Reaktor fyra exploderade och svårsläckta bränder bröt ut. Radioaktivt utsläpp spreds med vindarna, men omvärlden fick inget veta. Inte ens invånarna i staden Pripjat, 5 kilometer från Tjernobyls kärnkraftverk.

Ironiskt nog marscherade människor i Helsingfors samma dag mot byggandet av ett femte kärnkraftverk i Finland.

Söndagen den 27 april, då luften hade varit fylld med radioaktivitet i närmare 40 timmar, evakuerades invånarna i staden Pripjat. De evakuerade fick inte någon information om varför de skulle evakueras.

Moln med radioaktivitet spreds över stora delar av Europa, också till Finland och Sverige, men ingen visste ännu vad som skett.

Ovanligt hög radioaktivitet mäts i Sverige och Finland

Måndagen den 28 april 1986 gick ett larm på kärnkraftverket i Forsmark utanför Stockholm, personalen evakuerades för man trodde det egna kraftverket drabbats. Också i Finland märkte man förhöjda halter av radioaktivt nedfall, främst i Tammerfors och Kajana. I Kajana mättes sex gånger högre halter än normalt.

Eftersom det blåste i sydostlig riktning började man sedan misstänka en sovjetisk olycka. De sovjetiska myndigheterna förnekade först att det skulle ha skett en olycka i något av de 12 kärnkraftverken i Sovjetunionen.

Kärnkraftverksolyckan i Ukraina

Senare på kvällen meddelade Moskva i ett pressmeddelande om en olycka i kärnkraftverket i Tjernobyl. Tv-nytt tar upp olyckan i en extrasändning. Yrjö Länsipuro rapporterar från Moskva och Leif Blomqvist från Strålsäkerhetscentralen besöker nyhetsstudion för att tala om strålning.

Nästa dag har man mera att ta fasta på. Olyckan betecknades som den hittills värsta i historien. En reaktor i kärnkraftverket brinner och Sovjetunionen har bett om experthjälp från Sverige och Västtyskland.

I nyhetssändningen talar man om de tekniska konstruktionerna och om hur det är i Lovisa. Allt är oklart. Man mäter strålningshalterna varje timme, regnvattnet i Vasa uppmäter 100-140 gånger mera radioaktiva halter.

De sovjetiska myndigheterna ger inte mycket information. Satellitbilder visar att toppen av kraftverket har slitits loss. Utländska journalister får inte besöka Kiev och utlänningar evakueras. Turisterna från Kiev har dock inte uppvisat radioaktiv strålning.

De radioaktiva utsläppen spriddes med vind och regnmoln, men finska experter menade att strålningen inte är något att oroa sig för.

Den första maj fortsätter rapporterna om olyckan. Osäkerheten om omfattningen var ännu stor. De sovjetiska myndigheterna menar att endast två har avlidit, och att branden har släckts. En svensk expert försöker förklara satellitbilderna.

De traditionella första maj-paraderna syntes på Röda torget i Moskva som vanligt. I sitt första maj-tal nämner inte Sovjetledaren Michail Gorbatjov olyckan, men han hänvisar inte heller som tidigare år till fredligt bruk av kärnkraft.

Svårt att få information om strålning och omfattning

Det första officiella meddelandet publiceras först den 2 maj i det kommunistiska partiets tidning, Pravda. En enspaltig notis på sidan tre talar om att en kärnkraftsolycka inträffat i Tjernobyl, men att faran är över.

Strålsäkerhetscentralen i Finland betonar att man gott kan dricka mjölk, trots att mjölkens radioaktiva jodvärde är en smula högre än normalt.

De första rörliga bilderna visades i sovjetisk television först den 4 maj. 49 000 personer hade evakuerats. Också partichef Boris Jeltsin talar om olyckan.

Strålsäkerhetscentralen säger att strålningen inte är farlig, men regnvatten bör inte användas och radioaktiva värden förekommer lokalt.

Barn skall inte leka i våt lera. Och de bör undvika att få sand i munnen.

EG-länderna föreslår att all import från sex östeuropeiska länder stoppas. Myndigheterna i Finland följer med situationen, och informerar om resor till området.

"Myndigheterna ville inte skapa panik"

Den radioaktiva strålningen fortsatte sakta att minska i Finland, men myndigheterna gav råd om att kor ska hållas inomhus och att man skulle undvika att plocka svamp och bär i vissa områden.

Läget på Tjernobyls kärnkraftverk är ännu "komplicerat" den 8 maj, påpekade man i den sovjetiska pressen. Oron och paniken i Kiev fortsatte att vara stor, vindar förde med sig radioaktivt nedfall. Folk flyr till Moskva för att söka skydd, men det är svårt att säga hur många som lämnat allt och flytt , och vilka som bara tillfälligt lämnar staden.

I Finland riktades kritik mot myndigheter för att man inte meddelat om strålning. Enligt inrikesminister Kaisa Raatikainen hade inte myndigheterna gjort fel i situationen. Kaisa Raatikainen tillbakavisar alla beskyllningar om att myndigheterna har undanhållit information om det radioaktiva nedfallet. Regeringen ville bara hålla folk lugna och inte skapa panik.

En tid efter olyckan utfärdades varningar för att höga strålningshalter kunde finnas i bland annat svampar och renkött. I Sverige nödslaktar man 100 000 renar. Mjölk går bra att dricka, trots att värdena är högre än normalt, säger man.

I dag vet man att orsakerna till olyckan bland annat var en felkonstruerad reaktor och mänskliga misstag. Operatörerna hade under olycksnatten kopplat ur säkerhetssystemen för att utföra ett experiment. Men en ångexplosion uppstod och efter det följde en svårsläckt brand som varade i flera dagar och spred stora mängder radioaktivitet i luften.

Valborg är för de flesta en glad karnevalhelg då man spexar till det med roliga utstyrslar och serpentin. Man firar det finländska arbetets dag och vårens ankomst med mjöd, struvor och ballonger.

Valborg är i synnerhet studenternas, det vill säga de som studerar vid högskolor och universitet, och arbetarnas fest. Festen börjar den sista april på valborgsmässoafton och kulminerar följande dag på första maj, som är arbetarnas egen helgdag.

Man kan säga att valborgsfesten är ett sammelsurium av den internationella arbetarideologin, en centraleuropeisk vårfest, de skandinaviska studenternas partaj och en modern gatukarneval.

Torg i Vasa på första maj. Torghandel på första maj i Vasa Bild: Yle/Roger Källman första maj,torghandel,vasa,österbotten

Ballonger hör till valborg. Valborg Bild: Yle/Pekka Kauranen ballonger,första maj

Valborgsmässoafton var en vidskeplig högtid

Våra moderna valborgstraditioner koncentreras på stadsmiljö men firandet har långa anor också på landsbygden. Den sista april firas valborgsmässoafton, som till namnet klingar kyrkligt och lite katolskt, vilket det också är.

Namnet härstammar från en engelsk kungadotter vid namnet Valborg eller Walpurgis (också Walburga), som var abbedissa i ett kloster i Tyskland på 700-talet. När hon dog sipprade det ut helande olja ur hennes sarkofag. Det här inträffade just kring första maj, som blev hennes helgondag och orsaken till att hon kopplades ihop med vårfesterna kring detta datum.

Valborg verkar ha ingått i de svenska helgonlegenderna redan på medeltiden och i kyrkorna hade man speciella mässor på valborgsmässoafton. Helgen kring första maj har genom tiderna varit vårens fest.

Kring första maj släppte man ut korna på grönbete. Ko som betar vid Esboviken Bild: Yle/Helena von Alfthan esboviken,glasdalen,ko,kor,östfinska kor

Man trodde att vädret vid första maj dikterade hur skördevädren skulle bli. Bild: Yle/ Seppo Sarkkinen hägg,häggblomma,vår

Bland annat trodde bönderna att vädret på valborgsmässoafton kunde ge tips på hur slåtter- och skördevädren skulle bli på sommaren och hösten. Traditionellt släppte man ut boskapen på bete i slutet av april och då var det viktigt att försäkra boskapslyckan med olika trollkonster.

Redan på den här tiden hörde det till att man tog sig en sup kring valborg. Efter "kosläppet" som det kallades när man släppte ut djuren efter vintern ordnade man fester där man fick "dricka märg i benen". Vad man drack varierade, det kunde vara allt från öl till brännvin.

Kvällen före första maj samlades man kring ett bål. Man ringde i klockor och förde mycket oljud. Syftet kan ha varit att skrämma bort rovdjur inför den kommande betessäsongen. Bålen, som är en tradition i Sverige ännu i dag, kan också ha varit ett inlån från de tyska häxskrämningseldarna. I Tyskland var valborgsmässonatten årets största häxnatt och eldarna hade samma syfte som våra påskeldar.

Valborgsfirandet kom från Sverige till Finland på 1800-talet. För de finländska bönderna var valborg en helgdag bland flera andra och firandet påminde mycket om det svenska. I städerna slog de första sommarrestaurangern upp dörrarna och bland aristokraterna firade man våren med de första friluftskonserterna.

Valborg i Kajsaniemi 1892. Vappen 1892 i Helsingfors. Bild: Nils Wasastjerna/ Helsingfors stadsmuseum vappen 1892,vappencollage

Valborg på Högholmen 1900. Valborg på Högholmen 1900 Bild: Helsingfors stadsmuseum vappen 1900,vappencollage

Första maj är arbetarnas dag

Första maj har länge varit en arbetsfri helgdag och festdag i nordvästeuropeiska städer. I bondealmanackan var dagen den första dagen på sommaren och hantverksgillen och köpmän höll stora fester. Dagen var arbetsfri faktiskt redan på medeltiden och utsågs därför på olika håll till arbetarnas egen dag på 1800-talet.

Idén kom från USA, där första maj eller moving day som dagen kallades innebar att arbetarnas kontrakt förnyades för året, eller att man fick söka nytt jobb. Dagen hade en tydlig arbetaranknytning och från och med den första maj 1884 krävde arbetarrörelsen American Federation of Labor att alla arbetande skulle ha åtta timmar långa arbetsdagar. Samma organisation ville också fem år senare utse första maj till den internationella arbetarrörelsens manifestationsdag, vilket den också blev på den internationella socialistkongressen i Paris 1889.

Kampen för kortare arbetsdagar var inte enkel. I maj 1886 ordnade en grupp arbetare en protest på Haymarket Square i Chicago i USA. Polisen hade tidigare skjutit två demonstranter men arbetarna vägrade ge upp sin kamp. Protesten urartade i en massaker när någon kastade in en bomb och minst sju poliser och fyra arbetare dog direkt.

Arbetarnas marsch på Senatstorget 1912. Arbetarnas marsch på Senatstorget 1912 Bild: Signe Brander/ Helsingfors stadsmuseum vappen 1912,vappencollage

Demonstration under valborg 1919. Vappen 1919 Bild: Helsingfors stadsmuseum vappen 1919,vappencollage

Till minne av martyrerna från Haymarket utropades den första maj till den internationella generalstrejkens dag och firandet spred sig över hela världen. Dagen skulle överallt ägnas åt demonstrationer för ett nytt och rättvisare samhälle.

I Mellaneuropa var första maj dagen då arbetarna åkte på utflykter till naturen och njöt av frisk luft, som var en bristvara i de trånga och mörka arbetarkvartenen. Arbetarmarscher blev vanliga i många länder på 1890-talet. Också i Finland blev arbetarnas gemensamma utflykter så småningom politiska första maj-marscher.

Officiellt etablerades "det finländska arbetets dag" i kalendrarna år 1978, men traditionerna och firandet kring högtiden har förändrats väldigt lite under det senaste seklet.

Teknologer i Kajsaniemiparken under valborg 1955. Teknologoer i Kajsaniemiparken under valborg 1955. Bild: Volker von Bonin/ Helsingfors stadsmuseum vappen 1955,vappencollage

Statyn Tre smeder vid valborg år 1959. Vappen 1959 i Helsingfors. Bild: Arvo Kajantie/ Helsingin stadsmuseum vappen 1959,vappencollage

Valborgstraditionerna lever kvar

Politiska marscher hör som sagt till första maj men det gör också högtidliga tal på torg, köruppträdanden, första maj-luncher och såklart studentmössor, som var och varannan ny eller gammal finländsk student har på sig dagen till ära.

Ännu på 1950-talet var det vanligt att man använde studentmössan hela sommaren, från första maj till höst, men den vanan försvann sakta på 1960-talet. Den nuvarande modellen av mössan är kring hundra år gammal och hörde ursprungligen till studenternas uniform. Mössan har tidigare också varit mörkblå och en tid hade kvinnor en egen modell av mössan.

Studentmössan hör till vid valborg. Valborg Bild: YLE 1 maj,fst5,första maj,radio vega,svenska.yle.fi,valborg,vårdberget

I Helsingfors inleds valborgsfirandet traditionellt på valborgsmässoafton med att en grupp studerande klär en studentmössa på Havis Amanda-statyn, som står vid Salutorget. Centrum av staden fylls med studerande iförda sina färgranna overaller och annat festfolk.

På 1800-talet firade studenterna våren den 13 maj, på Floradagen, men så småningom och på grund av internationella influenser blev festdagen för de studerande också första maj och valborgsmässoafton.

På första maj vallfärdar man till stadens parker för att äta picknick och höra olika körer uppträda. I Ulrikasborg i Helsingfors ordnades den första första maj-picknicken med mjöd och munkar år 1927. På Hagnäs torg ordnas arbetarnas valborgsfest.

I Åbo har studenternas vårfest långa anor och firades vid Åbo Akademi redan på 1800-talet. På valborgsmässoafton samlas Åbos svenskspråkiga studenter på Vårdberget för att sätta på sig studentmössorna och lyssna till Brahe Djäknars vårsånger.

Många vill se när Havis Amanda får sin mössa i Helsingfors. Om du blir intervjuad av en journalist med en en meter bred rutig slips så är det nog en hipster. Bild: YLE valborg,vappenretro

Vårig stämning på Vårdberget i Åbo. valborgsfirandet från vårdberget 2014 Bild: Peter Karlberg valborgsfirandet från vårdberget 2014

"Vappen" firas med munkar och mjöd

Maten och inte minst drycken har en central roll vid valborg. Många är på festhumör och firar fuktigt, speciellt de studerande kan festa hela valborg lång.

Mjöd har man lagat till valborg sedan 1700-talet. Traditionen började i prästgårdarna där man ordnade stora valborgskalas för att fira att prästen intog sitt ämbete. Mot slutet av 1800-talet var mjödet en populär sommardryck som blev allt mer allmän när nykterhetsrörelsen blev starkare.

Mjöd och struvor hör till valborg. Bild: YLE/Strömsö mjöd,struvor,strömsö

Klassiska munkar med äpple eller blåbär och kaffegrädde Bild: YLE/Strömsö efterrätt,munkar,paul svensson,strömsö,strömsö mat,sötsak,äppelmunkar

Vid sekelskiftet var den allmänna opinionen emot alkohol och att dricka offentligt var inte passande. Alkoholfri mjöd var därför en lämplig dryck som man enkelt kunde tillverka hemma själv.

Ståndspersoner stekte också munkar redan på 1700-talet och använde då ett recept ur svenska Cajsa Wargs kokbok. Till en början hörde munkarna till fastlagen men blev sedan valborgsbakverk på grund av konkurrensen med fastlagsbullen. Struvorna uppfanns däremot av restaurangföreståndaren Kajsa Wahllund, som gett både Kajsaniemi och Kajsaniemiparken i Helsingfors sina namn.

Så här lagar du mjöd och här finns ett recept på munkar!

Majblomman började först säljas i Göteborg i Sverige till förmån för tuberkulossmittade barn. De var en stor succé och redan följande år, 1908, såldes de första finländska majblommorna. Blomman finns i dag i alla de nordiska länderna och kommer i en ny färgnyans varje år.

Finlandssvenskar gillar att hälsa varandra "en glad vapp" och talar om "glada vappen". Ordet "vappen" kommer givetvis från finskans vappu, som i sin tur kommer från valborg.

"Glada vappen" är en talspråkig finlandism som i standardsvenska motsvaras av "Glad valborg" eller "Glad första maj". Uttrycket är med andra ord inte korrekt svenska, men passar kanske just därför bra in i den uppsluppna karnevalstämningen kring valborg.

Funderar man noggrannare på uttrycket märker man att det är lite konstigt. Varför heter det inte "glad vapp", som god jul eller glad påsk?

Majblomman årsmodell 2011. Majblomman Bild: Folkhälsan fokhälsans majblomma,folkhälsan,majblomma,majblomman

Källor: Jan-Öjvind Swanh: Svenska traditioner (Ordalaget Bokförlag), Seljavaara m.fl: Juhlat alkakoot! Vuotuisia juhlia ja perinteitä (WSOY), Satu Aalto: Suuri perinnekirja (Karisto), SO-rummet: Historien bakom valborgsfirandet och första maj, Språkinstitutet: Glada vappen!

Serien I Krigets skugga behandlar krigsåren i Finland. Intervjuer och arkivmaterial ger en levande bild av livet i Finland under andra världskriget.

Kriget bryter ut

Sovjetunionen anföll Finland 30 november 1939. Hur kändes det när kriget bröt ut? Vi får höra berättelser om dagen då kriget bröt ut och den extremt kalla vintern.

Krigets vardag

Vardagen förändrades och skolorna stängdes, men arbetet på hemmafronten måste skötas. Både ungdomar och kvinnor tvingades arbeta hårt på hemmafronten. Vad gjorde barnen på fritiden och hur påverkade kriget barnens lekar?

Flykting i eget land

Under andra världskriget måste hundratusentals finländare fly från sina hem. En del fick flytta hem efter en tid men vissa förlorade sina hem för resten av sina liv. De evakuerade togs inte alltid emot med öppna armar. Hurdant är det att vara flykting i sitt hemland? Vi får höra berättelser från Karelen, Hangö och Porkala.

Livet vid fronten

Kunde man veta vad man hade framför sig när man var på väg till fronten? Livet vid fronten var inte enbart krigande, utan också vardag och rutiner. Hur såg livet ut vid fronten? Vad åt man och vad gjorde man på fritiden? Också en del kvinnor arbetade vid fronten.

Ung i krigstidens Finland

Mot slutet av kriget började det bli brist på allting. Det krävdes mycket uppfinningsrikedom för att klara av de svåra förhållandena. Med hjälp av samhörigheten klarade man sig igenom de svåra tiderna. Hurdant var det att vara tonåring i Finland under andra världskriget?

Livet efter kriget

Hur återgick man i Finland till det normala livet efter kriget? När kriget tog slut var det dags att återgå till det normala livet,men många hade en känsla av tomhet, ensamhet och osäkerhet inom sig. Ändå skulle man börja arbeta eller studera så fort som möjligt, eftersom krigsskadestånd skulle betalas. Landet repade sig trots att det fanns ont om pengar och varor. Arbetsglädjen och talkoandan var starka i Finland efter kriget.

Det blev nästan en folkrörelse att vilja hjälpa de barn som drabbats av sköldkörtelcancer efter katastrofen i Tjernobyl. På flera håll i Finland och i Europa ordnades rehabiliteringsläger för barnen. En av lägerorterna var Närpes.

Brage Pörtfors i Närpes började som frivilligarbetare, sedan blev han verksamhetsledare på Hoppets Stjärna och hade hand om lägren i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet.

- Jag minns de här barnen hur ynkliga de var när de kom och hur välmående de var när de åkte hem, säger Brage Pörtfors, som blev verksamhetsledare för Hoppets Stjärna i Närpes under den här tiden.

Brage Pörtfors Brage Pörtfors Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik brage pörtfors,Närpes,rehabiliteringsläger,Tjernobylolyckan

Brage Pörtfors började som frivilligarbetare som kunde tänka sig att avvara högt två timmar av sin arbetsdag för barnens väl. De timmarna blev till tre veckor och senare till åtta år. Han tackade utan att tveka ja till att bli verksamhetsledare för Hoppets Stjärna.

Det betydde samtidigt att han slutade som företagare.

Sålde sitt företag

- Hoppets Stjärnas ordförande Trygve Erikson frågade mig en fredag om jag kunde tänkta mig att bli verksamhetsledare. Jag tackade ja. På måndagen sålde jag mitt företag, säger Pörtfors.

Det första lägret för cancersjuka barn från Vitryssland och Ukraina ordnades 1995 på Söff i Yttermark.

Barnen på lägret var mellan 7 och 15 år gamla. Hoppets Stjärna tog emot tre grupper per sommar. Läger ordnades också i Borgå, Oravais och Nykarleby.

Hoppets Stjärna samarbetade med en organisation i Vitryssland som också skickade sina representanter till lägren. Barnsjukhuset i Gomel valde ut de som var i störst behov av att få komma på lägret.

Alla hade sköldkörtelcancer

Ulla Slama är allmänläkare med sköldkörtelproblem som specialintresse. I mötet med barnen från Tjernobyl blev det klart att det var den banan hon skulle in på i sitt medicinska värv.

- Jag arbetade på akuten och kunde lite ryska och träffade de här barnen och pratade med deras läkare. På det sättet kom jag in på det här området, säger Ulla Slama.

Hon har hållit flera föreläsningar om tjernobylbarnen.

- Vi har haft ungefär 250 barn på rehabiliteringsläger i Närpes och alla hade sköldkörtelcancer, säger Slama.

Kan utveckla cancer efter 60 år

Barnen drabbades hårdast efter tjernobylkatastrofen eftersom de var mer mottagliga för strålningen, förklarar Slama.

- Den radioaktiva joniserande strålningen förändrar det genetiska materialet, speciellt hos barn. Förändringen kan leda till att cancer utbryter i sköldkörteln.

Strålningen kan leda till att cancer bryter ut även senare i livet eftersom förändringen sitter kvar hela livet.

- Till och med sextio år senare kan cancer bryta ut på grund av strålning som man fått i barndomen, säger Ulla Slama.

Flera av de barn som deltog i lägren var spädbarn när katastrofen inträffade 1986.

- Jag minns många mammor som berättade att just den där dagen låg babyn i barnvagnen ute på gården och det regnade. Där fick det väl sin början, säger Brage Pörtfors.